Ibland måste man stanna upp och fundera på vad man håller på med, rannsaka sig själv och kanske göra vissa justeringar. Att inte bara gå framåt för att man måste, utan för att man verkligen vill.
Och att göra det man brinner för.
Men det var inte så lätt, att veta vad jag ville.
Inte ens när jag lyssnade på mitt hjärta så förstod jag.
Och ibland när man vill hitta en snabb lösning så går det inte alls. Vissa saker kan man inte forcera fram.
Och att känna sig rådvill och utan mål gör mig helt håglös.
Vissa jag känner kan bara vara i nuet, helt underbart.
Utan att fundera framåt, bara ta det som det kommer. och jag kan lite avundsjukt bara gratulera.
Men jag är inte så funtad. Jag vill helst ha en plan. Tydlighet.
Gärna mycket omkring mig, för rörelse ger mig energi och mer kraft.
Så jag vilade från blogg, socialmedier och nästan all annan socialkontakt också.
Inte för att jag ville, för jag tror att det farliga är att stänga inne sig.
Men jag var helt enkelt för trött för att ta mig för något.
Så jag lät det ta lite tid. Även om det inte var kul. (det var asjobbigt)
Och stackars lilla k som hade mig hägnade i hasorna som en kärlekskrank hundvalp.
Men så hände något, det var en lördag för några veckor sedan. Jag fick en idé.
Jag snackade mest med Mexico-Mogge och lilla k, lite med far o mor men inte så många fler.
Och när tanken jag planterade tog form och kändes bra både dag ett och två och tre och det gick en vecka utan att jag hittade några ursäkter till varför jag inte skulle våga.
Så var det ju bara att ta fart. Att få tankarna ur huvudet till att bli ord, och att bli en plan. Framåt.
Så nu har jag bestämt mig. Jag skall syssla med träning och mat på riktigt. Förutom att skriva och fota lite och jobba lite extra. Men fotograferingen som fört en lite tynande tillvaro kommer inte att vara min huvudsyssla.
För jag vill lära mig nya saker, jag vill ha arbetskamrater och jag vill ha fullt upp. Tider att passa och ledighet att längta till.
Låter kanske skit tråkigt :-))) hahahaha men för mig låter det som ljuv musik.
Så första steget blir att släppa lite på cancerkänslan. Att blogga mer om mat.
För vare sig man har haft cancer eller inte så är ren mat nyckeln till ett fantastiskt liv, och en super cool ålderdom.
Och åldras gör vi ju varenda dag :-)))
Att släppa cancerkänslan…..?
Alltså det lät konstigt.
Allt i mitt liv är ju nu för tiden ”före och efter” cancern. (Förut var det livet före och efter när lilla k föddes). och det var ju inte så att mitt liv var perfekt innan. Att jag alltid mådde toppen (jo för det mesta hahaha men ändå). Eller att jag vågade en massa.
Cancern blev en slags anledning att våga allt mycket mer. Att gå all-in.
Men vissa dagar när sviterna av operationen och cellgifter ger sig tillkänna, då kommer jag inte att låta så här himla käck :-)))
Så även om bloggen kommer att handla mer om mat och hälsa, så är ju allt jag gör framöver är ett resultat av allt jag varit med om.
Just nu är jag millimeter ifrån att känna mig som den gamla Cecilia, hon den där gamla 1.8 :-)) tänka sig att hon slut blev en härlig, glad och sprudlande 2.2 person. Det trodde jag aldrig.
SÅ GE INTE UPP!!!! Det krävs en massa insatser för att må bra igen, men det är värt allt, jag lovar!!
Åh det har tagit tid, och så många vändor och kämpande. Men nu är jag här!!! Tada.
Och det är ju maten, träning och lite trix & fix som fått mig hit, där jag är idag. Och det är det jag vill uppmuntra och förhoppningvis inspirera alla andra till att också ge sig den på att den egna insatsen ger resultat, för ingen annan kommer att göra jobbet åt dig… sorry….
Att kan jag må så här himmelskt bra, då kan alla friska det också!!!
Jag föreläser fortfarande och jag vill gärna hjälpa om någon vill veta mer.
Och jag hoppas så klart att ni hänger med mig in i nästa fas.
För livet är ju här och nu!!!
kramar & pussar till alla härliga människor!!!!!
Och tack Annica, RR, Karin och Viola som hört av sig lite extra. Kärlek till er!!!!
Och så har Am och lilla Killer varit här på besök både en och två gånger!!! Så mysigt!
