18 maj, 2014

Det märkliga med att springa lopp. Oavsett distans. Är att jag efteråt inte minns, hur det var. På riktigt.                                                                                       Så klart jag minns att det var segt. Nästan hela vägen. Att det började redan i Slottskogen. När alla blommor och träd och buskar doftade så himla mycket. Att lungorna krympte. Och visst minns jag att värmen kramade mig för hårt  och att vindpustarna på Älvsborgsbron, visserligen var svala, men kom lite från fel håll. Att jag på Hisings-sidan blev omsprungen av värsta löpartjejen (som jag inte kunde placera just då 🙂 Men som jag tydligen slog med över 7 minuter 🙂 Och att jag där, stängde av, och tänkte, att nu plöjer jag bara. Det betyder att jag går in i mig själv och bara kör. Att jag inte känner efter. För jag är ju som sagt kass i räkning, så det man inte har i huvudet får man ha i benen. Men det var svårt att plöja, för det var publik nästan hela vägen. Och man vill ju ändå vara lite trevlig och tacka för applåder, le mot glad publik och göra low-five med kidsen. Och sedan kom Götaälvbron, lite stairway-to-heaven- känsla. Jag tror att någon har böjt till den sedan sist. För jag minns inte att den var så brant….

Och visst minns jag Avenyn, som är så lång. Och Götaplatsen med konstiga svampar (varför kan man inte få en vatten flaska i stället?) som för mig bara betyder, nu blir det nedför. På Vasagatan stod sötaste grannen Anneli och Clara. Det är sååå skönt när någon skriker ens namn. Och sedan stod G-B med sin Mikael som skrek C E C I L I A med militärisk stämma från balkongen på Odd Fellow. Och då får man ju lite fart :-)) För man vill ju visa sig duktig. Och sedan var det Övre Husargatan. Där orken tröt. Och nattens bravader gjorde sig ordentligt påminda. Så när jag skulle upp på bron över till slottskogen, gick jag upp. Snabbt förvisso. Men jag gick. Och det var så tungt. Men sedan drog jag. För benen var starka, men energin borta. Så jag trodde, att trots sprutande in i mål, att jag skulle komma in på 1:59:49 men det blev lite snopna 2:00:35. Men jag är inte besviken som jag var ett annat år, bara snopen 🙂

Så trots att det var 2 timmar och 35 sekunder plåga, så minns jag inte det idag. Jag känner alltid efter ett lopp att; -Fan att det inte är ett lopp i morgon, för nu, nu vet jag precis hur jag skulle sprungit. Och jag skulle tagit i lite till. Så när jag nu ser tillbaka. Undrar min hjärta stilla; -Varför tog du inte i lite mer Cecilia?!?!?! :-))) Så jag hamnar tack och lov aldrig i den där löpar-tröttheten som många beskriver. Jag blir bara taggad, att träna mer.

Men Jörgen och Lix var så klart där (Jörgen sprang i en senare startgrupp, som vinden :-)) Och mina nya vänner Sanna och Andreas från Örebro var också där. (vi träffades av en tillfällighet på spårvagnen till loppet förra året och har hållit kontakten sedan dess, och de har anmält sig till loppet i september :-))) yipppiiieeee!! Och min löpar-kompis Johan gjorde grymmaste insatsen och sprang in på 2 tim och 8 minuter. Grattis.

Och så klart tänkte jag, när astman tryckte ihop lungorna på mig. På alla de som inte kan springa. Och på alla de som kan springa men inte gör det. På hur orättvist det är. Och hur lycklig jag är som kan och som vill. Och då blev det genast lättare att springa. Och så klart tänkte jag lite på Ellie och Casey som väntade på mig, med rosé-vins-pick-nick i mål. :-))

Alla säger att Göteborgs Varvet är så trevligt. Startgrupp 5 bestod i Så fall av den tråkiga %-en. Sååå tråkiga. Jag kan inte räkna hur många höjda ögonbryn jag såg. Hur många misstänksamma blickar och tråkigast av allt. Ni vet den där blicken som sakta scannar av dig från topp till tå. Och sedan gör ett förvånat intryck. Som man tydligt skall se. För man klär inte ut sid ostraffat, bland alla dessa prettto-gubbar. Som har köpt dyra kompressions strumpor. Likadana byxor och en tröja som andas av sig själv. Dyra klockor och ja, ni vet.. pretto. För jag stör nog deras fina bild. Jag hade strumpbyxor från Buttricks, för små strumpor och ett chip-som skavde fram lite blod på benet. Pannband och alla min armband från cancer organisationer jag stödjer. Pannband gjord av en annan, numer, sönderklippt srtumpbyxa och så lite passande make-up OCH, lösögonfransar :-)) och lite lip-gloss :-)) Nä, sådant gör man inte ostraffat i startgrupp 5.

Enligt min klocka måste jag sprungit under 2 timmar… Det räknas ju inte, men för mig gör det faktiskt det .-)))

Snuper snygg medalj. Även om jag gillade den kvadratiska!

Så här såg det ut på yoga mattan idag. Inte så snyggt, men väldigt skönt att få lufta fötterna och vända blodet i kroppen.

16 maj, 2014

Man skall ta halsont på allvar. Så därför ringde jag doktorn och bad honom ta lite prover. Om halsontet är någon illasinnad variant och hur hög är min sänkan. (konstigt ord). Jag var i prima form sa gubben. Jubel hela vägen hem. Så då måste ju huvudvärken och halsontet jag haft de sista dagarna (drygt tio) var allergi. Och där fick jag lång näsa. Att springa 5 mil i värsta pollen, har sitt pris. Att jag aldrig lär mig. Var jag verkligen tvungen att springa de sista 10 milen, bara för att Christer säger så. Bara för att min löpar-kompis är stark som en vinthund och klarar alla väder. Men snart, snart har jag lärt mig och då skall jag gå sååååå långsamt framåt. Vänta bara tills nästa vecka. Då börjar ett nytt kapitel i mitt liv. (bestämmer jag .-))) Ett lugnt ett!!

Så spattig som jag vanligtvis är, så var jag nog över-spedad idag. Och så har jag bestämt mig, det blir cancer-warrior i morgon också. Vågar jag ha tyllkjolen på mig? Den är nog lite ”för mycket” här hemma i Göteborg. Men, har det hindrat mig innan? Knappast. (som när jag, utklädd till pirat första gången, och en annan tjej, utklädd till zombie hamnade i startgrupp 1, i Midnattsloppet. Och vilka överlägsna blickar vi fick. Vältränade 30-isch pretto killar tittade på oss, uppifrån och ner och skakade helt ogenerat å huvudet och hum-skrattade lite. Så att vi skulle höra. Jag och tjejen som jag inte kände, tittade frågande på varandra. Trodde dudsen att de var finare löpare, mer seriösa. Bara för att de stod kittade i dyraste löparkläderna. Och vi stod nersmetade (hon i blod och jag i glitter) Så det var rätt gött, när jag sprang förbi några utav dem. Karma grabbar, karma grabbar :-))

Så efter det ögonblicket, bryr jag mig inte. Och det är faktiskt roligare om man får lite leenden, och lite extra hejar-rop, bara för att man klär ut sig. Och så springer vi ju för livet. Tyvärr har något hänt med domänen fuckcancerandrun.com men jag hoppas att Beniro får igång den i morgon!!

Vi har också förlängt 100:-´s rabatten på vårt lopp till i morgonkväll!! Så anmäl er nu kära vänner!!! Men jag har fått mail från en glad norrman, han kan inte springa vårt lopp för det är samma dag som han skall springa, Oslo maraton, men han har köpt en startplats iallfall. bara för att stödja. Väldigt fint säger vi och tackar!!

Här är jag för andra gången på området runt starten. Nu för att köpa ett par glasögon, med syster-yster som smakråd.

Såååååå många som skall springa…..

Min löpar-kompis Johan var med mig första gången när jag var på Förlunda Borg idag. Det blir hans första varv och jag vet att han kommer att springa som vinden. Även om han inte tror det själv. Men han har gått i min hårda skola i nästan 6 veckor nu. I morgon får han flyga själv :-)))

15 maj, 2014

Dagligen får man försvara och förklara.

Och det gör jag så gärna. Men varför är det ”bara” kvinnor som förstår. Som inte så där hurtfriskt klämmer ut sig -Ja men det är väl inte så farligt”          Så klart det inte är, så farligt. Att äta mediciner i massor av år, med märkliga biverkningar. Att plötsligt ha en kropp som blev 10 år äldre. Som känns konstig och mjuk (på fel ställen :-))) Att inte vara som innan.

Klart att det inte är så ”farligt”. Vi pratade om det idag, jag och Maj. Om tacksamheten över att vara vid liv. Men att ändå vilja ha livskvalité. För vad är livskvalité för dig? För mig är kvinnlighet en del i livskvalité. Och jag saknar den. Eller så kanske det bara är lite kärlek jag saknar. Eller manlig bekräftelse? Får man vara så enkel?  Men det är faktiskt inte helt enkelt. Det är lite ensamt också. Men nu är det ju ”vägen tillbaka” som börjar :-))) Och om jag måste reclaima min kvinnlighet, så får jag väl börja med det som är det enklaste att påverka, utsidan :-)))

Så jag ringde Carol och lät henne göra vackra naglar förra veckan  (Carol på Elexia i Sisjön). Och i tisdags gjorde jag lösögonfransar (istället för löshår:-)) Hos Canela på Sten Sten Sturegatan. Åh det kändes sååååå bra. Livet blev lite, lite roligare. Jag kände mig gladare och lite kvinnligare. Och om man börjar gilla sig själv igen så blir det ju en god spiral, av goda känslor för sig själv. Och jag tycker inte att kvinnlighet sitter i attribut som man kan köpa, kvinnlighet måste man jobba på, för det kommer inifrån.Den kommer när man gillar sig själv. Men om man nu har blivit lite tilltufsad, så får man väl lura sig själv lite. Och hoppa fram några steg för att sedan komma tillbaka, på riktigt. Eller komma tillbaka, på något sätt. Puss och kram och go natt!!!

Ps hals-ontet fortsätter. Alla löpar-kompisar jag har, har alla någon krämpa idag och i morgon. men på lördag kommer de flesta att vara i fin form :-)) Jag också hoppas jag!!!

Mina fransar blev aldrig riktigt det samma efter 6 omgångar cellgifter. Inte håret heller. men det gillar jag, just nu :-))

Casey är grymmast i stan på selfies. Och jag suger, som de säger. Men jag tränar och tränar :-)) För en ny frilla kräver nya vinklar för att få det bra :-)) Nu kör vi”””

14 maj, 2014

Jag är så glad. För den här bloggen är så fin. Tycker jag :-)))

Har ännu inte löst hur man kan följa bloggen, är det någon som vet så hojta till :-))

Men som sagt, välkomna hit!!

Annars så laddar jag inför varvet med halsont, eller om det är allergi. Som aldrig tycks gå över. Så skönt med vanliga svenne-banan krämpor. Men rätt surt då jag sprungit över 40 mil de senaste 4 månaderna. Min form var så god. Synd att inte Göteborgsvarvet var för 2,5 vecka sedan 🙂 Hämtade min sponsor tröja på GT idag. Tack snälla Björn. Men sorry GT, jag måste springa i min ”cancer warrior” tröja som jag bar på Medoc Marathon i höstas. För jag har ett budskap att sprida. Ja, alla vi som springer på lördag!!!

Precis innan starten på Marathon du Medoc 20123. Tyvärr har jag inte fått någon biljett i år. Så är det någon som har en över, jag köper den gärna!!!!!!!!

Här står jag efter 2 mil och dricker coca-cola, med två gyn-läkare från Frankrike. Varav den ena Guillermo, jobbar i Linköping och är TV-kändis. Men det visste jag inte då 🙂

8 maj, 2014

Träffade Ulrika och valde ut hennes bilder till utställningen/boken. Och så pratade vi lopp. Underbara Ulrika skall vara med och jobba. Och vi är såååå glada och sååååå tacksamma för att en sådan klippa ansluter sig.

Man har alltid väldigt kul med Ulrika. Och väldigt intressant.

8 maj, 2014

Att känna saltstänk och höga vågor betyder liv.

Det var så länge sedan jag var ute på havet. Tur att man har en hygglig löpar-kompis som tar en med på lite äventyr. Båtresa, löpning och lite jobb stod på agendan. Att det sedan blåste kuling och att det regnade baklänges, gjorde ingenting :-))

15 km i gott sällskap med två löpar-nördar och så jag då :-))

Nya skor blev sååå ledsamt smutsiga av alla regn-pölar.

Fort som f….n gick det :-))

Det gäller att hitta rätt. Tur att man har tagit förarbevis :-))