För jag vill göra skillnad!
Jag fick inte cancer för att jag levde onyttigt, jag fick inte cancer för att Karma slog tillbaka.
Jag fick cancer för att jag skall göra skillnad.
Om jag bara kan hjälpa en enda människa att blicka framåt, att känna sig lite bättre, att känna stöd och lite kärlek. Då är jag nöjd.
Jag fick inte cancer för att jag levde onyttigt, jag fick inte cancer för att Karma slog tillbaka.
Jag fick cancer för att jag skall göra skillnad.
Om jag bara kan hjälpa en enda människa att blicka framåt, att känna sig lite bättre, att känna stöd och lite kärlek. Då är jag nöjd.
För som cancersjuk blir man helt plötsligt så djävla tacksam för ingenting.
Och så klart man är så in-i-helvete tacksam att man lever, missförstå mig inte.
Men man faller i gråt för nästan ingenting. När någon INTE håller upp dörren, när någon skojar och lägger en kall hand på din rygg. När man möts av sura blickar i en anonym bilkö. Ett löfte som inte hålls blir en katastrof. Saker man förr kunde skratta åt blir plötsligt så överdrivet stora. Det är som om känslorna, likt en bandana, virat sig runt pannan, fullt synliga och totalt oskyddade. Fan, ge mig en Jofa-hjälm!!
Och så klart man är så in-i-helvete tacksam att man lever, missförstå mig inte.
Men man faller i gråt för nästan ingenting. När någon INTE håller upp dörren, när någon skojar och lägger en kall hand på din rygg. När man möts av sura blickar i en anonym bilkö. Ett löfte som inte hålls blir en katastrof. Saker man förr kunde skratta åt blir plötsligt så överdrivet stora. Det är som om känslorna, likt en bandana, virat sig runt pannan, fullt synliga och totalt oskyddade. Fan, ge mig en Jofa-hjälm!!
Och det är då man blir så där äckligt ödmjuk och feg. Så tacksam. Så där lite som herrskap och tjänstefolk. Man blir en annan, som inte vågar säga ifrån.
Total förnedring hos perukmakaren när hon försöker trycka på mig en peruk som får mig att se ut som Christina Lugn. Bemöter man med tystnad.
Doktorn kallar en för Monica under hela besöket fast man påtalar att man heter Cecilia.
När sköterskorna tar för hårt i en, och man inte säger till.
Feel Good – Look Better instruktören pratar nedlåtande om oss i tredje person. Tystnad.
Man blir så töntigt, så tacksam. Så djävla ödmjuk.
Lite så där som man tycker att ens föräldrar är, som inte vågar säga ifrån när restaurangen serverar ljummen mat :-))
Total förnedring hos perukmakaren när hon försöker trycka på mig en peruk som får mig att se ut som Christina Lugn. Bemöter man med tystnad.
Doktorn kallar en för Monica under hela besöket fast man påtalar att man heter Cecilia.
När sköterskorna tar för hårt i en, och man inte säger till.
Feel Good – Look Better instruktören pratar nedlåtande om oss i tredje person. Tystnad.
Man blir så töntigt, så tacksam. Så djävla ödmjuk.
Lite så där som man tycker att ens föräldrar är, som inte vågar säga ifrån när restaurangen serverar ljummen mat :-))
Min mamma sa alltid ”Man måste vara frisk för att vara sjuk”
Åh det kanske där någonstans jag vill göra skillnad.
Att hjälpa en syster eller bror som inte orkar ringa det där samtalet. Som inte orkar säga emot när någon krånglar med en. Som behöver en knuff för att orka framåt.
För vi är många som inte har någon pojk/flickvän att hålla i handen när vi är ledsna, som inte har någon man eller fru som hjälper oss med halva hyran och andra praktiska saker.
Att hjälpa en syster eller bror som inte orkar ringa det där samtalet. Som inte orkar säga emot när någon krånglar med en. Som behöver en knuff för att orka framåt.
För vi är många som inte har någon pojk/flickvän att hålla i handen när vi är ledsna, som inte har någon man eller fru som hjälper oss med halva hyran och andra praktiska saker.
Vi som blivit placerade i livet väntrum, måste hålla ihop.
Och kan min blogg dessutom pigga upp en och annan frisk person och kanske få ”de friska” att njuta ännu mer av sin friskhet, så är jag jätte nöjd!#fuckcancer #fightcancer #jävlacancer #tillsammansgörviskillnad
