23 juni, 2015

Att hitta nya vinklingar och nya möjligheter i sitt liv är spännande.
Men få av oss gör det inte förrän vi måste, i sista sekunden liksom. Jag är likadan.
Men kanske har åren som egen småföretagare ändå förberett mig på att jag aldrig kan ta mitt jobb för givet.  Att det alltid kommer att finnas kunder är jag inte så orolig för, men kanske inte i den mängd som jag är van vid.
För idag är det mer och mer lopp-jobb i min kalender, men jag måste ju försörja mig!
Och så blev det ju när jag fick cancer.
Över hälften av mina fotograferingar är borta. Puts väck. Och jag tror att den största anledningen är att när man googlar mig så kommer ordet C-A-N-C-E-R upp väääääldigt många gånger.

Och jag tror inte att någon tror att cancer smittar, men kanske sinnesstämningar, kanske know-how, kanske glädje och spontanitet (sådana egenskaper som bäbis fotografer måste besitta :-))
Så vad har jag haft för options när jag insåg att det här kommer inte att hålla i längden; jo, jag kunde ju bryta ihop, eller hitta på något nytt. Att utveckla mig. Och tänka att jag kanske skall göra något annat, att jag  har fotat söta gulliga jollrande bäbisar i 15 år och nu kanske det är dags att lämna krypstadiet :-)) (ta mig inte fel, jag älskar mina bäbisar och jag fotar gärna fler :-))
Och det har jag gjort. Lämnat krypstadiet :-))
Min nya kompis Mats e grymt duktig på väldigt mycket, och han är bland annat en omtyckt  kommunikatör.
Så nu har vi gjort några projekt ihop och har hittat en grym form att jobba i. Och att hitta någon som är lika men ändå har helt andra skills än en själv är så häftigt. Och som passar ihop med det jag kan. Är stort.
Så att jobba med kommunikation mellan företag och deras kunder är grymt utvecklande och super roligt.
Idag had vi ett litet  planerings möte på Foox uteservering. Bara en sådan sak :-)))

Så om man inte drar på sig tunga utgifter, stora omkostnader så kan man lätt vända lite på kostymen. För jag tror att glädje i det man gör är det som gör livet värt. Att njuta här och nu. Och då kanske inte plånboken går först.
För om vi kan se förbi alla måsten, i kläder och fräcka bilar eller stora hus. Så skall ju livet vara tillräckligt spännande ändå. För måste man fylla på med materiella prylar,  för att fylla ett tomrum i sig själv, då är det något som är lite galet.
För mindre saker ger faktiskt mer frihet :-)))

Ha en härlig kväll mina vänner!

Lite blek och lite stel, men idag känns det ändå bättre. Har legat och jobbat på en säng som vi ställt i studion :-)) Och i natt blir det värktabletter-hard-core så att jag får sova lite mer!

Full fart när Mats hjärna går på högvarv !!

Asså vi e ju ganska seriösa också :-))

22 juni, 2015

Ni måste bara prova.
Maria Cerbonis SUP nere i Vallgraven, vid Bältesspännarparken.
SUP = Stand Up Paddle Board.

Jag såg det första gången i Mexico och vi garvade gott, för det såg super enkelt ut men att alla som provade var helt vingliga. Givetvis var det enkelt att sitta och ha åsikter på stranden :-)))
För våga prova, det gjorde vi inte.
Det dröjde ända tills jag var med J på Mallorca i oktober förra året som jag fick chans. Och det var ju sååååå kul.
Jag vet att jag skrev om det här på bloggen men när jag kom hem så hade Maria stängt för säsongen.
Men nu har hon öppnat igen!!!
Jag kan ju varken paddla eller yoga just nu och tänk om jag skulle trilla av, med ärr över hela magen,  ner i Vallgravens smutsiga vatten. Blääää.
Men lilla k hängde på. Först lite paddling på knä, sedan stående och sedan körde de ett yogapass. Passade ju bra för igår var det första gången som det var Internationella Yogadagen. Coolt. (jag mediterade lite på bryggan och solade mig)
Lilla k var helt såld och jag fick nästan slita ungen av brädan för att få med henne hem.

Tack Maria!!! Jag fick agera fotograf, men vänta bara tills ärren läkt och jag kan vara med :-)))

P.s. har varit ute hela dagen idag och nu känner jag mig (inte helt) nästan som vanligt :-))) Det spänner lite inuti men det känns helt okej. Och så kliar det…… oj vad det kliar :-)))

Så här såg det ut när jag var på Mallorca förra hösten. Åh vad jag längtar efter sol och värme och bad.

20 juni, 2015

Jag klagar inte, men lite segt är det. Och lite  stelt och liiiite ont gör det kanske. Lite.
Men jag djupandas, rullar med fötterna och försöker promenera, idag tog jag mig ut till Vasaparken och njöt av solen.
Eftersom jag inte får träna på ett tag så är ju maten dubbel så viktig.
Så vi har invigt vår hand-juice-press.
Så gott. Och så enkelt och så mycket nyttigheter man kan få i sig. Det blir ingefära mot inflammation, broccoli för järnet och rödbetor för något annat :-)))  (väldigt bra mot baksmälla också)
Och så rör jag ner en matsked Hampa-protein i varje glas jag dricker för att dagens dos skall bli hög.
Jag gör verkligen det jag kan för jag skall återhämta mig super snabbt. (alltså det jag kan påverka)

Vågade öppna min kropps-strumpa och ta en dusch idag. Alltså ärret är såååå rakt och platt och slätt.
Jag ser ju ut som jag har gått upp tio kilo (helt svullen och full av blåmärken).
Men jag ser ändå att det är skillnad på innan. Skall bli så häftigt att se hur det slutliga resultatet ser ut.
Jag hoppas verkligen att det blir fint. Så som jag tycker är fint alltså.
Så om du är lite bakis idag efter midsommar, eller förkyld eller allmänt trött och inte orkar träna.
GÅ då inte bananas på all skräp-mat, för då blir det ju dubbelt så dåligt för kroppen. Ingen täning = noga med maten. Mycket träning = balans :-))

Nu kör vi för nu börjar väl sommaren på riktigt?

Vitaminer och mineraler och braiga grejer när lilla k är igång :-))

18 juni, 2015

Mår kanon.
Ja, lite groggy men helt okej. Som jag förtjänar :-))
Visste ni att det finns olika kvalité på narkos medlet man får när man skall sövas?
Jag blir chockad. Förtjänar inte alla samma narkos? Lika bra alltid till alla.
Inte konstigt att jag piggnade till så snabbt efter operationen, om jag sövdes på ett snyggt sätt. Sedan har det säkert med ingreppets art och längd att göra också!

Men nu är jag hemma och ligger i soffan och kan knappt röra mig i en gigantisk kroppsstrumpa.
-Het? -Nej inte så värst :-))) Särskilt inte när den har en snygg snipp-öppning för man skall tydligen inte ta av sig den här tvångs-grejen på flera dagar. Inte ens när jag skall på toa.
Jag och lilla k garvade nästan ihjäl oss!!!

Åh så plötsligt ringer Amelia Adamo och vill låna en bild av mig, till en illustration. Alltså så spännande!!! Det har ju med boken att göra, det vågar jag avslöja.
Men den kvinnan är så härlig. Jag har ju bara träffat henne en gång och vi har mailat några gånger, men hon är av den typen, att när man pratar med henne är allt möjligt.
Hon låter så vänlig och förtroende ingivande och väldigt smart. #voteameliaforpresident liksom!

Inte snyggt men effektivt :-))))

17 juni, 2015

Så var den då gjord.
Operationen med stort utrops tecken!!!
operationen jag tänkt på, längtat efter, våndats över, funderat över, sparat till och funderat över en gång till…
Rekonstruktionen av min mage!

Men det var inte ett förhastat beslut om någon vill tro det, för jag har minsann gjort allt by-the-book:

-Jag har väntat. Precis som Magnus sa; -Två år innan man vet hur det verkligen blir. Jag väntade drygt 2 år och 8 månder. och inget hände.

-Jag har tränat. Oh my gåååd vad har tränat. Anlitat en special PT för att stärka upp core muskulaturen, tränat yoga för smidighet och Cross Fit för råstyrka. Inget hände, inget man såg i allafall.

-Smörjat mig med oljor och sprutat in undermedlet ozon under  huden. Och visst blev huden så klart fin och len som en bäbisrumpa, men den såg fortfarande ut som en rumpa :-)))

-Jag har pratat. Med en underbart klok psykolog om att tänka förbi min mage. Att se helheten och inte mig själv som en sargad mage. Men jag blir/blev fortfarande påmind om cancer varje gång magen inte gör som jag vill, eller känns som innan.

-Jag har sparat. Tre jobb har jag haft nu, för att finansiera op. helt själv. För en kvinna i sjukvården kläckte den fina kommentaren -Om du ansöker om rekonstruktion på Shalgrenska så tar du resurser från de som är missbildade. (undra om hon säger samma sak när någon vill ha en gastric bypass operation). Plastikkirurgerna ville inte ens träffa mig, för man rekonstruerar förlorade bröst, inte förlorade magar. Och försäkringsbolaget jobbade såååå sakta och ville dessutom att jag skulle skriva något negativt om Magnus. (som opererade mig, men faktiskt räddade mitt liv).

So what a girl got-to-do?
Do-it-yourself-liksom.

Så jag riktade ilskan som for upp i mig efter rehab-sköterskans ogenomtänkta kommentar och försökte göra något konstruktiv.
Det konstruktiva bestod i att samla ihop pengar till rekonstruktionen. Så jag har städat, redigerat och spök-skrivit mig till varenda krona.
Och det känns väldigt skönt. Ni vet den där känslan när man klarat av något själv. När man fått slita lite för att förtjäna det. För då hinner man också tänka flera gånger, om man verkligen vill det man strävar efter. och varje gång jag tänkt, har svaret varit. Ja, det är värt det.
Att jag inte skrivit om det här på bloggen är nog för att jag inte hunnit :)) eller vågat, för jag har inte trott att jag skulle ha modet nog att bli opererad igen.
Jag har kontaktat andra som gjort samma operation (canceroperationen) och fått samma typ av rump-fram- och-extra-navel-mag-ärr.
Jag har träffat kirurger (plastikirurger) för att veta att det verkligen är en av de bästa som skär, och för att känna förtroende och veta att det verkligen blir skillnad.

Så nu ligger jag här och känner mig som en kung!!

Jag ligger i en skön säng och lilla k har varit här och pussat på mig och syster-yster skickat peppande sms och mor och far har ringt och mamma i himlen (och på jorden) har nog funderat vad jag håller på med :-))))
Men jag äter god mat, samtidigt som blicken pendlar mellan en film (grymt wifi) och Möldalsskogarna!

Art Clinic vet hur man man behandlar sina patienter som gäster.
So far är det värt varenda krona!!

Puss & kram därute!

15 juni, 2015

Har inte skrivit på länge om hur jag ”sviterna-efter-cancer-mår” för jag får ganska många mail och frågor om det.
Och jag mår ju kanon.
Jag känner mig stark som jag inte gjort sedan jag blev sjuk.

Och jag har rakat benen!!!
Det tog 2 år 3 månader och två veckor efter att jag slutade med cellgifterna som håret på benen började växa som innan jag blev sjuk.
Jag har tänkt på det rätt ofta, för jag rakar mig såååå sällan. Vilket är en av få fördelar efter cellgifter. Men helt plötsligt.
Har jag håriga ben, ooppps :-))
Annars är jag ganska hårlös. Förutom min galna kalufs då :-))

Och så får jag frågor om sex. Tja, vilket sex kan man ju undra, bristen på sex eller vad tänker vi på :-))))

Så skall jag skall prata med min kompis Ingela, hon är världens bästa sexolog. Typ :-))
Vi har aldrig pratat sex, men det skall jag göra nu!!!! För jag vet att det inte bara är jag som fegar.
Närhet och nya relationer är inte lätt. Lägg till ordet cancer och det känns helt omöjligt.
Och vi är många som haft det tufft, och det är inte lätt att prata sex och sånt.
Speciellt inte med sjukvården, hur moderna de än säger att de är, så är det alltid. ”-Jag vet inte”, ”du får väl prova”, ”-nej det har jag aldrig hört talas om” ”nä, vad tråkigt” ”men kanske om du tänker på ett annat sätt” ”det måste få ta tid” ”ja alltså jätte lång tid” ja annars får du så klart återkomma, om du verkligen måste” (typ) svar som jag får när jag frågor om sex. Jag pratar om allmänna frågor, inga spännande saker, bara basic.

Jag vill inte verka bitter för det är jag inte. Men så avancerad är jag inte, att inte en vanlig fullvuxen läkare, sjuksköterska eller annan som jobbat i alla fall i något år i cancervården, inte hört de frågor som jag har.
Jag blir sååååå trött. Och väldigt irriterad.

Jag lär återkomma i detta ämnet, I promise

Visst skulle det vara bra om man hade en egen livvakt. När man själv inte orkade med alla frågor och funderingar. Någon som fanns där utan att döma eller krångla till det :-)))

!

12 juni, 2015

Äntligen!!!!!
Efter flera vemödor och typ tusen stavfel så är vi äntligen i mål med årets tidning!!!
Tack alla ni som på något sätt bidragit till att vår tredje tidning blev den klart bästa och mest genomarbetade.
Vi som jobbat med den är så stolta. (nej inte över att det fortfarande finns några stavfel kvar… :-))
See it in the bigger picture, kanske man skall säga och tänka att vi knappt var en handfull människor som realiserade en stor del av uppbyggnaden till loppet. Genom vår tidning. Som vi vill att alla skall ha i sin hand!!!

Vill du och kan du dela ut den, hos frisörer, tandläkare, tränings-ställen, där folk antingen tränar eller hänger. Som i väntrum. Så får du gärna säga till så skickar vi eller kommer förbi med några exemplar.

Missa inte vår Instagram-tävling. Såååå fina priser!!!
Skriver mer om den senare, för nu skall jag ut en vända på cykeln igen och dela ut den!!

Njut av solen med måtta och solskyddsfaktor!!
kram o puss

Sicket gäng :-)) Rikard från Mexico, lilla k, coolaste Renée och så bästa Niklas. Foto: loppet bästa mentor Mr D. så grymt fotat och trots att det blåste så det kändes som vi blåste bort, så ser det så där lagom fläktigt ut på bild. :-)))

8 juni, 2015

En liten film från Bo-Stefan har vi fått.
Visst ser det härligt ut :-))
Så kom igen och anmäl er till årets lopp, för vi skall ha ännu roligare i år !!!
Ni får gärna dela den och sprida den med #fightcancerandrun