29 januari, 2015

Åh så är fantastiska Nordic Wellness med både på loppet och och på #höjblicken360.
Jag är såååå glad.
Coolaste Sanne på Lindholmen är en doer (girl-power på riktigt alltså :-)))
Så uppvärmningen sköter NordicWellness Lindholmen på loppet den 19 september. Anmälan till loppet öppnar den 15 februrari.
Passa på att anmäla er då, för då har vi 100:- rabatt till alla early-birds.

Föreläsning på Lindholmen och lite annat smått och gott blir det för medlemmarna i #höjblicken360

Ni glömmer väl inte att gå in och bli följare på Instagram :-)))
See you there!!

P.S vad skall ni träna för något idag?
Jag sprang 5,5 idag, körde Sooma igår och BodyPump i torsdags 🙂

#gettingstronger

26 januari, 2015

Och så fick man då fira ännu en födelsedag!!!!!
Tjohooooooooo!!!!
Life is good!

I have a life, liksom :-)))

Storstilat firande med nypressad fruktdrink och omelett på sängkanten. Och bästa presenten; en stekpanna!!!!!!
Casey och Am. fortsatte med världens godaste (glutenfria) pannkakor, hemmagjord jordgubbssylt och Champagne!!
Väldigt gott och väldigt mysigt. Och väldigt oväntat.

Blev överraskad med en middag och en natt på D´Angleterre i Köpenhamn. Wow liksom. Tack!
Så middag, med vin och skumpa. Skönaste sängen med en chipspåse, bra film och lite mer skumpa. Precis när filmen var slut så gick brandlarm (det luktade rök så jag dök ner i foajén på en sekund), vilket på den sortens hotellet betydde fri bar (vilket i min värld betyder;
-Man måste ju passa på :-)))) betydde ännu mer skumpa.

Så igår gick jag till sängs kl. fem på eftermiddagen!! Men idag är jag taggad igen :-))

Tack alla som gratulerade mig och firade mig!!!!
Nu är det måndag och det betyder så klart; träning!!!

Pampigt hotell, nyrenoverat och med heltäckningsmattor överallt. Tjocka gardiner och fluffiga täcken. Trevligt sällskap och kall skumpa. Me like :-)))

24 januari, 2015

Och så är det fredag :-)))
Och när helgen närmar sig kan man ju bli lite sprallig.
Men hur många gånger bejakar vi det?
Inte så ofta, om det inte är lite alkohol inblandat vill säga :-))
Så kan vi inte försöka re-claima det barnsliga i våra sinnen och kroppar?
För varför slutar vi leka? Och blir stela och orörliga. Lederna stelnar och fantasin stelnar. Vi blir hårda och kantiga. Och jag tror att en stelnad tanke smittar av sig och blir en stelnad kropp. Varför kan vi inte röra på oss, dansa och garva. Utan anledning och utan alkohol?
Så nästa gång du känner att du är lite stel.
Försök gör något som mjukar upp dig.
Kanske kan du prova att stå på ett ben och känna balans? Grimasera i spegeln. Hoppa på stället. Spring i trapporna,  böj dig ner och nudda tårna, gör en kullerbytta. Stå på händer, snurra runt. Titta på dig själv. Utmana dig och gör något som du inte brukar göra, bara för att du kan.

Och även om det känns det super töntigt, så bara göra det. Blir du full i skratt, så är det ju bara att garva åt sig själv och tänka att du faktiskt vågade :-)))
Så ut ich njut av fredagen!!!!

21 januari, 2015

Är det inte det man skall göra, med den man älskar. Släppa fri?

Idag släppte jag symboliskt den gamla Cecilia fri, eller snarare suddade ut henne i den digitala världen. För nu är alla profilbilder med den blonda Cecilia, ”den gamla Cecilia” borta och nu finns bara ”den nya Cecilia” med brunt, krulligt hår.

Att byta profilbild på Facebook kan bli värsta ego-boosten med flera 100 människor som gillar och massor av snälla kommentarer.
Och idag så kan jag säga att varenda en som gillat min bild, gav mig känslan att ni också gillar den nya Cecilia.
Och ni kan aldrig ana hur glad jag blev för alla likes och alla fina kommentarer. Tack för att ni finns!!!

För jag trodde aldrig att jag skulle bry mig så mycket. Eller känna så många känslor. Av att byta en bild.
Den gamla bilden har legat som min profil bild i över 1,5 år (vilket är en evighet i Facebook-världen) och det är klart, att nu förstår jag varför.
För den här gången handlade det inte ”bara” om att byta profilbild. Det handlade om något mycket större. Som kanske kan tyckas ytligt eller oviktigt. Men ni som gått i samma skor som jag. Vet precis vad jag menar.
För det handlar inte om en frivillig uppgradering.
Ni vet den där spännande känslan man har, när man färgat håret, gått ner i vikt, sprutat in fillers, skönhetsopererat sig, köpt en ny ögonskugga, satt i ögonfransar eller pumpat fram en ny muskel, köpt en ny klänning eller något annat som man vill visa upp, så där lite diskret  som man kan göra i och med att man byter ut sin profilbild.

För den här gången känns det som att byta ut en del av sig själv. Som att sudda bort en kär gammal vän. Som man gärna ville ha kvar. Men som det sunda förnuftet säger, att man borde släppa taget om, för att kunna gå vidare.

Fan vad jag hatar cancer och alla jävla känslor som bubblar upp. I situationer jag inte hade en aning om ens fanns.
-Nonsens, skulle min morfar säga.
-Ja, kanske är det nonsens i det stora hela. I jämförelse med de som inte ens kan byta profilbild. Men så kan man inte tänka hela tiden, för vi som lever kan inte leva vidare med ett ständigt dåligt samvete, för de som inte klarade sig.  (vi tänker på det ändå varje dag, utan att påminnas, tack).

Symboliskt gick väl Cecilia 2.0 i graven idag. Så kanske inte så konstigt att jag känner mig vemodig.
Att inse och ta till sig, att nu är det nu. Och inte då. Och absolut inte den där blonda kalufsen som symboliserade så mycket för mig. För även om det är jobbigt att inte känna igen sig själv. Så är det förändringarna bakom symbolen jag tänker på och som tynger mig mest.

För den blonda Cecilia symboliserade friskhet, ett långt liv och pensionsförsäkring. Och jag gillade henne som fan. För hon var stark och full av liv. Och inga jävla cancer celler som hoppade omkring i hennes kropp. Och hon hade aldrig känt ångest eller dödlig maktlöshet. För henne fanns det alltid en lösning. På allt.

Men jag vet att jag kanske aldrig blir som hon, den där. Men att det blir bra ändå. Att life is good.  Och att nu är nu och nu är framåt. Framtid och massor av spännande saker. Så höj blicken :-)))
Jag är glad att jag fick hänga med Christine på Farellis idag. (även om hon jobbade och jag tittade på :-))) För hon förstå, hon och Casey. Tack för att ni finns i mitt liv. Och tack alla som gillade den nya Cecilia!

20 januari, 2015

Träningen har gått rätt bra det sista, inte så att jag ser så mycket skillnad på kroppen. Men jag har varit fri från förkylningar och hunnit med både lite gym, yoga och så har jag sovit mycket och det gör ju att man orkar lite mer.
Och idag var det dags för lite löpning.
Men att ge sig ut i nollgradigt väder, med snöblandat regn i luften och mörkret som bäddar in hela stan. INTE MYSIGT!
-Tja, säger man att man skall springa, ja, men då gör man ju det liksom.
Att ge sig själv ett val, är inget val.
Så jag siktade på 5 km. Jag var rätt trött på att nöta asfalt. men utan bil blir det inget Skatås, så jag sprang över Heden.
Med en halv färdig plan i huvudet. Att jag kanske skulle springa in på löp-banan bakom Ullevi. Men det är så mörkt och otäckt varje gång jag passerar där.

Så när jag kommer susande över heden, ser jag konstgräs-fotbollsplanerna helt tomma. (givetvis :-)) kl. är över åtta och det snö-regnar :-)))
Så jag tänker, att jag kan springa där, för att skona en öm höft, på mjukt konst gräs 🙂

Och springer man på platt underlag får man ju utmana sig på andra sätt. Jag tänkte först varva hög fart, med höga knän. Men kände mig rätt töntig.

Sedan kom jag på det…. burpees. Ni vet när man står i plankan, hoppar in med benen mot händerna, tar ett djupt andetag och hoppar upp i luften med händerna över huvudet och kröner det hela med en handklapp i luften. Sedan ner igen och så hoppa bak med benen så att man hamnar i plankan igen. 10 gånger.

Sedan sprang jag 4 varv till. Innan det var dags för nästa omgång burpees. Wow alltså.

Att slänga sig ner på regn blöt asfalt – ensam. Var inte jätte självklart. Så jag låtsades att jag var Paolo Roberto, och att Cissi Wosse från Naturefitness sprang bakom och såg till att jag inte fuskade. Och att typ Anna och Christine var med mig också. För att jobba i grupp ger ju en helt annan dynamik och ork. Men genom att låtsas kan man komma ganska långt :-))

Och det funkade.
Det blev 5 km med en genomsnitts fart på 5.20 (!!!!!) och så totalt 40 burpees, gjorde att jag kände mig rätt go efteråt :-)))
Är det de som kallas pannben, tjurskalligt eller bara att göra vad kroppen behöver.
Och även om det var super jobbigt just då, så är ju känslan efteråt såååå skön.
Speciellt när man kommer hem och min Casey har middagen klar, fram för TV´n. Tjohooooo. Sååååå mysigt!!!!

Ensam på Heden med mina låtsas kompisar :-)))

11 januari, 2015

Skulle skrivit om något helt annat idag, men livet, det där som vi tycker är så så där härligt och vackert, kom emellan.
Men det var inte den vackra biten av livet som svepte förbi. Det var den sorgliga, svarta och tunga delen.
Den om cancer, orättvisa och att vi idag saknar en väldigt vacker person ibland oss.

För min vackra modiga modell och filmstjärna och kämpande syster Sylwa har somnat in.
I 22 kämpade hon med cancer i sin kropp. (förstår ni? 22 år med cellgifter och mediciner, undersökningar och ovisshet)
Hon förtjänar all respekt.
Och att hon dessutom var en fantastisk människa, en underbar person.
Jag träffade henne första gången när vi fotade för boken.
Sedan hade  Sylwa leading part i i SVTs inslag :-))  Landet Runt, som du kan se, om du klickar HÄR:
Och efter det har vi haft kontakt och pratats vid lite då och då.
Och så hör jag att hon bara är borta.
För mig var Sylwa, precis som alla andra jag tycker om, någon som alltid skulle finnas här.
Hon var den som välkomnade mig till Bröstföreningen Johanna, fastän jag inte alls har haft bröstcancer.
Men det var så som jag upplevde henne; varm, välkomnande och jag vet att hon är saknad av så många.
Hon jobbade ideellt i många år på ovannämnda förening och gjorde verkligen skillnad. Och familjen har skrivit på Johannas hemsida att de inte vill ha några blommor utan hellre ett bidrag till Jubileumsklinikens Cancerfond. (samma som loppets överskott skall gå till).

Så en stilla tanke om att livet är skört och inte alltid rättvist.
Men att vi som är här måste leva våra liv utan att tveka, fega eller sluta göra saker, vi inte känner är rätt i våra hjärtan.
Att ta ett djupt andetag och titta upp i himlen tänka att det ändå är en förunderlig värld vi lever i, och vem vet?
-Vi ser dem kanske igen, alla de vi saknar. Däruppe.
För det skulle vara så himla häftigt att få träffa min mamma Ulla igen, morfar Rickard, mormor Gunhild  och alla andra som jag saknar här nere. Men jag hoppas dock att det dröjer väldigt, väldigt länge i så fall :-)))
Kramar och kärlek till er alla där ute!

9 januari, 2015

-Nej, det kommer aldrig att vara jag :-)))
Men mina fötter kändes helt fria igår när jag sprang i min nya Salming skor. Nakna liksom. För jag älskar när jag kan springa och röra på tårna samtidigt. Säkert helt fel ergonomiskt, men löpning är ju som sagt inte bara SUB tider, coola kläder och intervaller.
Löpning är ju frihet.
Friheten att ta sig dit man vill, frihet att känna vinden i håret. Frihet bara för att man kan. Frihet att andas friskluft och bara för att man vill och för att det är så skönt, efteråt :-)))
Born to run men i ett regnigt Göteborg.

Så hur var Salming skorna?
Grymt sköna. Just den här modellen var mjuk och med ett ”drop”.
Man står inte på tå och springer, utan hälen är några millimeter lägre än övriga foten. Inte så att det känns, men jag blev inte 190 när jag fick på mig skorna :-))))
En del skotillverkare bygger upp hälen onödigt högt, för att dämpa. Vilket säkert är bra för vissa.
Men har man inga problem med rygg, knän eller höfter så behöver man ju inte krångla till det.
Salming skriver i sin reklam ”The feeling and technique of barefoot running, but with shoes on” ser jag när jag kommer hem efter rundan.
Stämmer rätt bra.
Så nu skall jag få prova att springa på deras band. Där man med 8 kameror fotar/filmar inte bara fötterna, utan hela kroppen. Med 400 bilder per sekund!!!! Efteråt  visualiserar man filmningen, så att man får se sig själv som en streckgubbe, som springer som man själv gör.
Låter super spännande :-))
Och scary, för löpning är ju inte alltid en snygge-sport!

Inne i Salmings butik i Sisjön, kan man både handla kläder och testa skor och göra göra Salming RunLab.