Månadsarkiv: november 2014

Så mycket muskler, my gåååd

Har man bott i Borås så är man ju ganska van vid överdimensionerade armmuskler. Och grova grova vader. (på 80, 90-talet var Borås, Sveriges byggar stad #1)

Men det var ju ett tag sedan. Och här i Göteborg är ju alla jag känner lite mer löpartränade i kroppen. eller helt otränade :-))
Så det fanns lite att titta på, om man säger så :-)))
Men rent officiellt jag var inte där för att spana muskler, utan för att lyssna på min kompis Lars Erlman.
Killen som gick från överviktig, överdrinkare till idrotts-proffs på bara 3 år. Och då går han storstilat i mål och avslutar sin resa #intebarasnack, med att göra en Svensk Klassiker!
Under 24 timmar. Alltså inte 24 timmar totalt utspritt under 1 år, utan under ett dygn!!!
Han genomför Lidingöloppet, Vasaloppet (på rullskidor) Vätternrundan och avslutade på eftermiddagen med att gå i mål i Vansbrosimmet. Han åkte helikopter mellan platserna (Lidingö, Jönköping, Sälen och Vansbro)
Jag är lika imponerad av hans idrottsliga prestation som hans förmåga att finansiera hela projektet!!
Respekt!
Sedan hängde vi, jag och Casey runt och kollade lite utställare, riktigt nice alltså. Men himla dåligt med mat ställen.
Det var så vi ramlade in på Paolos monter som bjöd på godaste ravioli :-))
Men man blir ju heeeelt utmattad av att gå runt på en mässa, speciellt Fitnessfestivalen :-)) Så vi drog oss hemåt och avslutade kvällen med True Blood säsong 7!!
fitness_2538

Fick en liten pratstund med Lars efter föreläsningen.

fitness_2540

Åh så lyssnade vi på Paolo Robertos föreläsning. Tänkte faktist maila honom när jag började med mitt projekt i våras. För han känns som en snubbe som skulle förstå. Och kunna komma med idéer och lite input. Och jag var helt övertygad om att han skulle vara en nice dude. Åh det var han :-)) Det var super spännande att höra honom prata om när han var Kungen av Kungsan, om vuxen världen som inte ville veta av honom. Men hur Staffan Hildebrand valde honom att vara med i filmen Stockholmsnatt. Skön humor och självdistans på honom. Repsekt för den resa som han gjort.

fitness_2535 fitness_2533

Lever du ditt liv, eller någon annans?

Tänker man mycket för att man har tid att göra det?
Eller för att hjärnan kokar, eller för att man är stressad, eller på väg någonstans?
Jag undrar verkligen varför min hjärna går på högvarv.
Heeeeeela tiden.
Kanske är det den där sommar semestern som jag aldrig fick, som nu på något märkligt sätt ger sig till känna?
En solstol, lite värme och att få blunda.
Är det vad som behövs?
Hmmmmm tror nästan det :-))))

Men mörkret är ändå rätt mysigt, än så länge :-))
Casey övningskör. (hon är såååå duktig) men tyvärr är detta enda gången i hennes uppväxt som vi inte har en bil. Visst är det typiskt.
Nu när man som bäst skulle behövt en. Audi var ju med och sponsrade loppet så fint 2014, och det tackar vi väldeliga för.
Och jag håller verkligen tummarna att SEAT är med oss 2015.
För att jobba ideellt ger inte utrymme till egen bil… Lite krångligt är det så klart, men jag gör hellre saker jag brinner för och inte har råd med en bil. Än tvärt om.

Det har inte alltid varit så, men den där jävla cancern har ju fått mig att tänka helt annorlunda.
Och jag fattar inte varför. Jag som älskar fina, stora, nya bilar…
Vad hände med den där Cecilia 2.0 egentligen?!?!?
Om någon har sett henne så hojta gärna till, för jag hade gärna bytt tillbaka mig själv.
MEN nu är det som det är, och då får man göra det bästa av situationen.
Och jag tycker nog att den här nya Cecilia 2.2 har accepterat sin nya personlighet väldigt bra :-)))
Men väldigt konstigt är det ändå. För det är ju inte så länge sedan.
Tänk er själva, att ni vaknar en morgon och sedan när eftermiddagen närmar, sig så finns inte ditt gamla ”jag” kvar… inte konstigt att man hamnar i någons slags intresse konflikt med sig själv (eller snarare sitt gamla jag :-))

Så du som älskar ditt liv – N J U T ! ! ! !
Och du som inte trivs, gör något åt det, fort som attan. Vi har ett liv och det är precis här och precis nu. Här. Och nu.

 

What a girl gotta do

Att uppgradera sig och bli sitt gamla jag är banne mig inte lätt.
Men skam den som ger sig.

Efter operation och cellgifter begåvades jag med en väldigt märklig mage. Både inuti och utanpå.
Och jag kan just nu inte göra något åt utsidan, mer än att tejpa om ärret. Och prata med försäkringsbolaget (snarare böna och be om en rekonstruktion, samtidigt försöker jag få till en dialog med sahlgrenska också, för jag vill ju veta vad olika förlorade kroppsdelar är värda.)
Men insidan kan jag ju faktiskt påverka. Även om det inte är säkert att jag kan bota…
Från sjukvårdens sida så heter det att ”ät precis som vanligt”
Men det märkliga är att när våra husdjur blir sjuka så får de specialblandad kost för att må bättre. Eller i alla fall inte sämre.
Men det gäller tydligen bara våra fyrfota vänner och inte vi människor.
Men att stärka upp en utsliten kropp som överlevt cancer och cellgifter vill ingen hjälpa till med
Och att hjälpa en stackars tarm som är utslagen av starka mediciner och operation då är tydligen Inolaxsol (sandkorns liknande pulver som kan hjälpa magen till ett ”vanligt” liv) ända lösningen.
Men jag anser att sådana saker är sista utvägen, för mig är det som konstgjord andning.
Jag vill på något sätt försöka få min kropp att fungera och presetera så bra som bara min kropp, kan genom bra mat, genom att kanske utesluta det som jag inte tål och kanske ösa på av det som saknas.
Men något sådant tankesätt finns inte inom sjukvården.
Och det är ju ganska många saker som gör mig arg, det vet ju ni som hänger här i bland :-))
Och jag tänker att det är orättvist, att man inte i sitt kanske svagaste ögonblick i livet inte kan få lite hjälp att hitta tillbaka.
För många gånger så behövs det faktiskt inte några större insatser.
Än kanske ändrade livsvanor. Lite ändring på maten och lite träning (jag kommer aldrig att ge mig på den punkten :-)) så mår både kroppen och själen och huvudet bättre och bättre.
Så varför kan man inte ge lite tips och idéer och kanske handfasta råd på hur man kan göra, på vad man kanske borde göra och på vad man faktiskt inte får göra.
Ni som känner mig veta att jag expreminterat med det mesta.
Så skam den som ger sig.
Så för att återgå till min egentligen ointressanta mage, men som jag ser som symbolik för väldigt mycket sedan jag hamnade i cacnerbranschen.
Så har jag provat allehanda grejer, som inte hjälpt.
Men nu kände jag efter att jag vräkt i mig 10 pannkakor (hemmagjorda och jäääääätte goda), att jag inte mådde bra.
Så jag tog drog slutsatsen att jag helt enkelt skulle ta bort gluten ur min mat
Vilket genidrag.
För min svullna mage är något mindre svullen och jag känner mig lite… bättre? Lite renare, lite skönare kanske? Eller är det bara inbillning ? Vilket fall, jag kommer att fortsätta mitt test i 3 månader.
Mjölk produkter har jag inte ätit på 15 år (fuskat med yoghurt och ost och smör, men nu är det slut på det) Wow no cow är mitt nya måtto.  Och nu hoppar jag alltså också över alla gluten produkter.
Mitt största huvudbry var ju alltså mina äskade pannkakor, men kära vänner… quinoa mjöl is da new vetemjöl liksom :-))
Så jag eftersöker fortfarande vad man bör äta eller inte äta för att rensa ut kroppen efter alla cellgifter.
För att återställa alla baciller, balanser och grejer som finns i kroppen.
Så har ni något tips bara maila eller gör ett inlägg.
Vi måste ju hjälpas åt att bli starkare, gladare och bättre i form.
Gäller säkert en och annan frisk också :-))

When life gives you lemons…

Alla människor i min omgivning kan inte göra val.
Men vi alla, som just nu är fria från cancer. Vi har ett ansvar gentemot oss själva och varandra.
Att göra så gott vi kan. Och att inte KLAGA, gnälla eller att inte jämföra oss med varandra!!!!
Och att leva i nuet. Att göra det bästa av det vi har.
Ta tillvara det som är bra. Kärlekskänslor kanske? Mysigt höstmörker som sveper över oss? Ett leende som överraskar? En varm hand som söker din? En söt hundvalp som springer förbi? Ett sms med massor av hjärtan? Det är också de små sakerna som gör livet så vackert!

Jag säger detta lika mycket till mig själv som till er andra där ute. Vi som kan göra val.
Vi som slipper gå på cellgifter, igen. Ni som aldrig gått på cellgifter.
Som faktist kan göra precis vad vi vill.
Det enda som hindrar oss är bekvämlighet, slöhet och vår feghet :-))

Man måste inte göra stora livsavgörande val. Eller så är det kanske precis det man skall göra.
Välja livet, välja kärleken eller bara välja sin egen väg.
Jag säger till mig själv varje dag. -Idag kan du göra vad du vill Cecilia!
Men mitt val, just nu, är att inte göra något val. För jag är rätt nöjd, just nu, på det hela taget!
För jag vet att jag kan göra nästan precis vad jag vill :-))
Men jag väljer just nu att bara vara. I det här ögonblicket i livet.
Där det finns vänner, lite kärlek kanske, en familj som mår bra och en fantastisk (förstå mig rätt, jag menar cancer-fri :-)) kropp som jobbar med mig. Celler som tiger still och det finns liv. Och energi och massor av skratt.

Ta ett djupt andetag. Lägg händerna på knäna och sträck ut ryggen. Dra ihop skulderbladen och tryck ut bröstkorgen.
Och andas in en gång till och sänk axlarna.
Och känn att du är här och nu. Här och nu.
Life is good and life is now.

Så låt oss välja leenden, livet och kärleken!
”And if there is lemons, let´s make lemonade, together” 

Fina ord

Av någon anledning så googlade jag ”Är jag fortfarande vacker?” och fick upp en recension från en blogg.
Kolla här så fint hon skrivit;

astridahlberg.blogspot.com

Glöm inte att du kan beställa boken här i shopen!!!

Bästa julklappen till alla, och en väldigt bra julklapp till sina anställda.
För att öka förståelsen och för att visa att man är en företagare som bryr sig och som vill försöka förstå :-))
De ni!!!

Fin söndag till er alla!!

 

Att få piska på lite mer än vanligt…

…kan vara början på något nytt.

För att få ur sig allt.
Att rensa systemet. Att svettas. Att kämpa. Att inte orka, men ändå fortsätta.
Att nästan gråta för det känns så meningslöst, men ändå inte ge upp.
Att skita i vad andra tycker.
Att det är oväsentligt och löjligt. Kanske till och med ytligt. Att det ändå inte syns när man gör framsteg.

Men om man fortsätter så får man en belöning. Som kommer inifrån.
För energi av träning, gör en stark och känner man sig stark så blir man modig.
Och när man är modig så vågar man göra fler saker och livet blir enklare och lite roligare.
Kanske en något förkortad version. Förstås. Men ni förstår vad jag menar :-))
Vad jag vill få fram, är att träning i alla former is da shit.
Att det förvandlar människor till bättre versioner av dem själva. Att om alla tränade skulle världen se lite bättre ut.

Så jag är så glad att Kim Eriksson stod i receptionen på SATS i förrgår och lockade in oss på sitt Body Combat pass.
För han är grym den där energiske instruktören som skuggboxas som värsta proffset.
Och så piskar han sina elever att ge allt, med en blandning av leenden, tydliga instruktioner och massor av skön energi.

Och jag som varken kunde slagen eller stegen kände mig ändå som värsta Bruce Lee vs Muhammed Ali.
Och som jag slogs, som värsta fightern. Och det kändes så bra. För jag hade kraft i mina armar som jag aldrig känt förut.
För jag slog den jävla cancern på käften.
Jag slog all ångest och sorg i tusen bitar. Och alla hemska minnen. Och efter 55 minuter kände jag mig lite lättare.
Och även om armarna yrde runt som en spastisk elvisp, måste jag har gjort något rätt.
För träningsvärken idag var grym. Helt underbar :-)))
Tack Kim för bästa passet på länge, länge!!!

combat

Alltså, man står i ett rum och gör round-house-kicks i luften. Inga mitzar eller synliga motståndare. Och för det mesta känner man sig rätt cool. Tills man får en glimt av sig själv i speglarna och ser verkligheten; En skranglig väderkvarn som fått spatt :-)) Och det ända man kan göra är att garva åt sig själv högt!! Så häng med på Kims Body Combat på Sats Kompassen, hans klasser innehåller allt :-)))

lite tankar…

Ibland när det går några dagar mellan  gånger jag skriver, så är det för att jag tänker, men att jag inte tänkt färdigt.

Just nu tänker jag på min mage, eller saknaden av min mage.
Hur det påverkar mig och hur alla kvinnor som förlorar ett bröst, blir tillfrågade om de vill göra en konstruktion.
Och att en bit av mig säger att det vore förmätet av mig att be om hjälp.
Medan många i min omgivning säger att jag har rätt till
en konstruktion.
Det är just det jag går och funderar på…
Annars är livet väldigt skönt :-))
Man måste ju bara få fundera lite.

Häftigt möte i Stockholm!!

Slutet av helgen tillbringade jag i Stockholm.
Lite utgång så klart, men det var jobb. Framtid och många skratt. Som var fokus.

Efter mötet med min fantastiska jobbcoach måste jag ju bejaka min outtalade vilja.
Och efter alla gånger jag pratat med min fantastiska psykolog Maria, som fått mig att göra lite mer, våga lite mer.
Måste jag ju säga JA, när en helt fantastisk möjlighet öppnar sig och fantastiska människor dansar in i mitt liv.
Så nu är jag i startgroparna på ett nytt projekt.
Som så klart handlar om att göra skillnad. Om att utveckla sig själv och andra. Att hitta vägen tillbaka. Det är sååååå spännande.
För det här skall bli stort. Och då menar jag stort, som i viktigt, som i att hjälpa människor.
Och enligt Sofia är det där jag skall vara :-))))

Lite middag på Restaurang Storstad blev det i fredags. Väldigt trevligt ställe. Ett kort ögonblick på Tapas, lite mer drag och massor av glada, unga människor. Men när vi kom dit stängde de och det var nog lika bra. Men som ett tips, om någon annan skall ut i huvudstaden :-))
Så igår tog jag tåget hem, lite fotboll med trevligt sällskap och idag blev det sovmorgon och pannkakor till frukost!!

bild 1-8

Så här såg min löparrunda ut idag. Det kändes super bra!!! Från mig till Ullevi, sedan längst Gubberogatan upp till Redbergsplatsen, förbi Härlanda fängelse och längst med Skatås ner mot Örgryte och Scandinavium och hem över Bergakungen. 

bild 2-9

Kolla här. Och jag som inte sprungit längre än 4 km. per runda på flera veckor!!! Det är ju på inga sätt tider man kan skryta med. Men jag är nöjd. Första kilometern räknas inte tiden riktigt, för jag stod och valde musik från Spotify          E F T E R att jag satte på Runnkeepern :-)) Inte så smart. Men jag tror det är viktigt att inte jämföra sig med andra hela tiden, och att man tänker på sina egna förutsättningar. Det kan ju liksom inte gå snabbare om man inte tränar, äter och sover bra :-))) Och om man tillät sig att känna sig lite nöjd, så blir man ju automatiskt gladare!!! 

bmupp

Hahahaha inte konstigt att jag fick lite konstiga leenden när jag dök in på Bergakungen för att köpa bio biljetter till kvällens film Intersteller. Jag ser ju ut som en blandning mellan; mupp – rosa kroppskondom – Stig Hellmer. Tur jag inte såg det förrän jag kom hem. Och vem har påstått att löpning är snyggt :-)))) Casey kramde om mig och sa att jag var jääääätttteeee söt :-))) När ens tonårsbarn säger så, betyder det oftast ”jag älskar dig väldigt mycket, men är glad att jag slapp och vara med dig när du såg ut så där, ute bland folk” I love her!!!

Jag, yoga-girl och Ernst Kirchsteiger hänger lite :-)

Jag hörde från två håll, igår, att boken fanns att köpa på Åhléns.
Men jag trodde inte riktigt på det, förrän jag såg det själv :-))
Och där låg boken, på första rad, ihop med riktiga författare!!!
Stort alltså :-)))
Så gå gärna in på närmaste Åhléns och köp ditt exemplar.
Givetvis kan du köpa ditt egna exemplar i webb-shopen här på sidan, tryck här  :-))

åhlens_2453 åhelns_2450 åhlens_2449