28 september, 2014

Och så var det då söndag, sista dagen på bokmässan.
Och alla utställarna såg bara tröttare och tröttare ut :-))
Jag antar att det tar på krafterna att vara med på förlagsmiddagar, författar-vin-drickande och andra roliga skojigheter som bjuds när cirkus-bokmässan rullar in i stan. Och eftersom jag inte var bjuden på något sådant, så blev jag bara piggare för var dag som gick.
Så idag var jag nästan som vanligt, förutom rösten som låter ”whiskey-diet” lång väg.
Men jag har somnat tidigt och sovit gott och börjar så sakta återhämta mig. (inget författar-vin-drinckande här inte :-))

Och idag fick jag så många kramar från flera av mina modeller som kom förbi. Vilka super-power-pinlgor jag samlat ihop!!!!!
Jag är så stolt över varenda en av dem.
Och av andra som kom förbi, men som jag inte känner, men som läst min blogg.

Och så fick jag ett brev, alltså ett brev. BREVET.
Från en som köpt boken, men som jag inte känner.
Som skrev ett mail igår, att han var glad att jag/vi skrivit boken. För nu förstod han vad hans fru pratade om.
För han tyckte bara att han hört massor av ord, som kom ur hennes mun, men att han inte kunnat ta till sig det hon sa.  Vad hon menade.
Men när han fick läsa om andra kvinnor så förstod han vad hon försökte säga. Att det inte fanns något rätt eller fel.
Att det var okej att känna annorlunda, men ändå vilja vara som vanligt.
Åh då känner jag att vi har gjort något stort, vi som är i boken. Som vågar bjuda in er i vår tyngsta stund.
Girl-power-at-its-best :-)))
Kramar & kärlek till er alla!!!

ps.  (jag sålde nästan slut alla böcker på mässan)

Tre av mina fantastiska modeller!!!! Kerstin, som sprang Marathon du Medoc i år!! Grattis!!! Monika som var med i ”Landet runt” och sötaste Malin som kämpat lite mer än oss andra. Ser ni ur lika frisyrer vi har :-))))

Sötaste bloggläserksan från skåne dök helt oväntat upp i montern. Och mitt hjärta svämmar över när jag hör att min peruk-kamp hjälpt någon annan. Att ….. också börjat träna gör att hela jag tar lite glädje skutt!! kram!!

Min räddare, min hjärna och Lisa!!!!!!! Tack för att denna fantastiska, begåvade och helt underbara Lisa dök in i mitt liv. Hon hjälper mig att ta min föreläsning till högre höjder. Tack vackra kvinna för att du tror på mig!!!! och bredvid står hennes super trevliga pojkvän som jag inte kommer ihåg namnet på (skäms cecilia!! -ja, vet…)

Min räddare och min idol ; ) Kjell Enhager is in da house och då svänger det. Himmel vad snabb han är. Och rolig och underhållande :-))

Vi sprang på varandra på bokrelesen jag var på för några veckor sedan. Härligaste människan, som sprider leenden, hopp och ren glädje, bara så där. Visst är det härligt när man får träffa sådan som Kerstin Säerneö!

Jag sa ju att jag blir piggare och piggare :-)) Så här såg det ut innan jag gick i går kväll!!! Härligaste Kristina på Lava!!!

Ibland får bara riktigt långa vara med på bild :-)) Jonas är så där lagom road, men tålig. Ett väldigt bra drag om man skall ge sig in i bokbranschen inser jag :-))))

Det blir ju aldrig så långa stunder med Anna, men vi gjorde vårt bästa för att hinna prata lite. Super dupera gulliga Anna hoppas att vi ses snart igen!!!!

En del har det bra :-))) Två av samma liksom!!

Finaste Anna och Ian. De ger mig hopp om att kärlek är bäst!!

Åh så fick jag vara med på ett hörn .-))

Åh så fick jag en kram av sötaste Emilie. (ser i och för sig ut som det är jag som kramar sönder henne :-))) Hon som skriver så det känns som bomull. Som får artiklar och reportage att bli så där skinande vacker, men ändå med känslor. Få journalister som har hennes talang! You go girl :-)))

27 september, 2014

Att vakna (inte utvilad) men inte totalt utsliten igår fredag, kändes helt fantastiskt.
Så igår startade dagen med en barnfotografering och en CV-fotografering.

Därefter hastade jag iväg till Bokmässan. Och vi hade så kul i vårt monter på Lava. Ian Wachtmesiter, Yamina Enedahl och Helén Andersson och en ny kompis Maria Forssén var med och tramsade.

Sedan kom fantastiska Stina och hälsade på. Vilken kvinna detta är. Hon kämpar fortfarande med ”sin” cancer, men hennes energi och värme och jävlar-anamma är helt underbar.
Jag är så glad att jag har med dessa kvinnor. Hur dök alla dessa fantastiska människor in i mitt liv?
Jag är så stolt. Stina borde inte alls röra sig i en så bacelluskig miljö som bokmässan. Men där stod hon.
Med sitt reklam-tandkärms-leende och muskulösa armar , så ser hon ut som hälsan själv.
Men man skall inte luras, Stina är en cancer-warrior av högsta graden. Hon borde få medalj.
Och så har hon startat föreningen Aktivt liv mot cancer , där hon bloggar och samlar in pengar till Cancerfonden.
Och precis som jag så vill hon få både friska och sjuka att  träna :-))

Efter en hel eftermiddag i montern hamnade jag och Ian och Jonas på Incontro. Och väluppfostrade Stockholms-gossar är väldigt omtyckta av söta Göteborgs-tjejer har jag lärt mig, så Jonas trivs så klart som fisken i vattnet :-)))
Jag hänger ibland med som hans wing-man.
Själv är jag nämligen inte lika imponerad av männen på Incontro, så att hänga där, med Ian var en helt osannolikt ”moment” :-)))
Vad gjorde vi där liksom? :-)))
Men med Ians sällskap slapp jag kommentarer från de största rötäggen (förlåt). (av någon anledning så måste män på Incontro alltid kommentera min längd och mitt utseende och mitt sätt att inte bli polare på 3 minuter och vilja ha en drink och ta på varandra eller stå sådär nära som man inte alltid vill, det händer aldrig någon annanstans, förutom där, annars gillar jag Incontro skarpt).
Så med Ian vid min sida var jag safe :-)) Och vi har alltid lika trevligt och Ian är förbaskat rolig och underhållande. Pratade också med några som uppmärksammat boken på socialamedier vilket gjorde mig jätte glad :-)))

Men kl. sju var jag på väg hem. Jag gjorde mig världens suraste och starkaste citron/ingefära drink, för att slippa bli förkyld. Och sedan kröp jag i säng och sov till kl sju. Väldigt nice :-))
Idag känner jag mig stark :-))

Ian o Yamina byter kläder :-))))

Och så här snygga blev de :-)))

Jag och Helén hade en ide på en föreläsnings turné som skulle heta en lång och en kort :-))

Vi skulle ta en stilla gruppbild. Men helt plötsligt hade Ian klättrat upp på monterns enda pall. Ian e grym på att väcka uppmärksamhet, på ett bra sätt. Och han tar sig tid med alla som vill snacka. Respekt.

Ser kanske inte så himla kul ut, men det här är Cruet bakom böckerna. Ni ser ju själva att man har roligare som författare :-)) Just kidding :-)) Kvinnan med ryggen åt kameran, Katarina, är en grym lektör och korrektur läsare

25 september, 2014

Jag tror att gårdagens kväll och den här förmiddagen var bland de tyngsta jag känt sedan jag blev frisk.
Och vanlig.
Jag kunde omöjligen sluta gråta, och inser efter lite morgonkramar och telefonsamtal att jag är helt slut. Körd i botten. Slarvat med mat, sömn (lite) och mina juicer. Och så all stress inför loppet, föreläsningen och återbesöket.
Återbesöket som jag trodde att jag fixade utan att det skulle kosta på. Utan oro, liksom. Vem lurar jag?
Jag rasade ihop som ett korthus igår kväll.
Och allt kom över mig. Jag blev helt tom.
Så jag var tvungen att tvinga mig till bokmässan.
Och vilken tur, att jag gjorde det :-)))
För när man får energi, kramar och varma leenden så vaknar ju något i en.
Och så fick jag lite kärlek av Christine och gänget på Hard Rock på lunchen och nästan en kram av Nalle 5 år. Och lite roliga kommentarer från Ian så är man ju liksom tillbaka. Nästan.

Vill ni köpa boken gå in på länken här ovan, webbshop. Och så klart kan du få den signerad :-)) Maila mig bara vid sidan av i så fall.  Den kommer antagligen att säljas på nätet av Bokus också. Och den 10 oktober är det officiell släpp på den. Festen kommer lite senare.

Så efter bokmässan som var jääääätttttteeeee spännande (fick signera 6 böcker) så gick jag hem och power-napade innan förlagsmiddagen.
Så nu är jag tillbaka i sängen och försöker summera dagen.
Och den blev fin. Super fin.

Förutom att en av mina cancer systrar skall in på op. För hon har en jävla helvetes cancer cell som inte vill bytas ner. Som finns kvar trots 2 omgångar av cellgifter. Så nu väntar en 3:e omgång för henne.
Mitt hjärta värker när jag läser hennes mail. Om hennes vånda och rädsla, om kärleken till sin lilla dotter. Om den där skrämmande tysta skräcken som sveper in när man får sitt besked. Hon skriver inger om tyngden över bröstet och oron i magen, men jag vet att med störtats sannolikhet, att hon känner det, och det gör mig så jävla ont att vi inte kan dela på den.
Eller att någon frisk jävla elak människa kunde fått den känslan i stället (jag vet att det inte är fint att tänka så, eller att karma inte skulle gillat att jag skriver på det sättet. Men jag blir så in-i-helvete besviken på att hon drabbats igen).

Så mina vänner, ni sprang sprang loppet, ni som hjälper Cancerfonderna, fortsätt gör det ni kan. Vi måste hitta ett botemedel på den här jävulusiska sjukdomen.
Jag tänker fortsätta kämpa. För det är inte rättvist att vissa skall drabbas fler gånger.
Och om du någon gång tänker gnälla över skatten så får du med mig att göra. För vi måste betala skatt och vi måste skänka.
För forskningen och sjukvården måste prioriteras. Ingen skall behöva känna det min vän just nu känner.

Så var rädda om er där ute. Kärlek och vänskap och massor av kramar.

Glada och stolta författare på Lava :-)))

Här hänger jag och ser lite smart ut :-)))

Åh så kom de. Min fina mamma och pappa som bara vill kramas och vara stolta. Så lite Cava och lite kärlek innan min första dag på mässan var över :-))

24 september, 2014

Life goes on!!! CA125 är 19!!!!!!!!!!!!
Och man kan väl lätt säga att helgens anspänning med lopp, tisdagens föreläsning i Linköping (berättar mer i morgon) och idag, 1,5 års kontrollen idag, tog ut sin rätt.
Så nu sitter jag i soffan och kroppen är heeeelt slut. Men munnen är glad och hjärtat sjunger :-)))))
Ni som är i samma sits som jag vet hur det är, att längt/hata efter sitt återbesök.
För man vill ju veta, hur det står till. Men bara om det är bra. Man vill bara veta bra saker.
Och att behöva gå in genom dörrarna. Och känna igen känslan av hur det var när man var där – som stamgäst.
Så jag hade förträngt den där känslan av oro, till i går kväll.
Och idag på morgonen var jag rätt kontaktbar.
Men 15.03 visar Dr. Marie Swahn mig mitt senaste CA125, som stadigt legat mellan 22-25 nu ligger på 19. Alltså 19!!!!!!!!

För i morgon står jag och signerar boken på BOKMÄSSAN i monter B02:40 mellan 15:45 (och 16:45 tror jag?) men jag kommer att hänga  där lite innan.
Men det är med blandade känslor…. Jag känner mig inte riktigt nöjd och kanske är det så man kan känna, men jag ville verkligen inte vara på omslags själv och jag önskar att jag sagt NEJ!
Och att förlaget gett mig ett alternativ. Och att ändringarna jag gjorde, men som inte layouten ändrade, inte förstör intrycket som jag ville ge;

Att alla fantastiska människor i boken kommer till sin rätt trots att den inte blev så fin som jag velat.
För jag hade velat känna stolthet över boken….

På FREDAG är jag där och signerar vid 12:45 – 13:45
På SÖNDAG är jag där och signerar mellan 13:45 – 14:45

21 september, 2014

Och idag är jag helt slut :-))
Men måste ladda för en föreläsning i Linköping tidigt på tisdag morgon. Så jag vill bara snabbt säga TACK till alla som var med på loppet, löpare, funktionärer, publik och ALLA SOM VAR DÄR OCH GJORDE DAGEN TILL DEN TREDJE BÄSTA DAGEN I MITT LIV!!!!!

Bilder och mer tack och allt som hände igår kommer på tisdag :-))
Gör ett undantag – nunnorna på bilden är Eva Alhamar, Gun-Britt Bohman och Liz Alsätra. Tror faktiskt att de lade ribban för hela Stafetten, just saying :-))
Här är länken där resultaten kommer;

http://fcar.r.mikatiming.de/2014/

Kramar och kärlek och från en trött men väldigt lycklig lopparrangör.

Maria Holmblad, min fina modell min modiga cancer-krigare. Fan vad jag är stolt över din insats, ditt mod och din närvaro. Ettan fick hon för att hon var den första som anmälde sig till loppet. Det kallar jag mod. Ända från Växjö kom hon farande. Kärlek till dig finaste !!!

19 september, 2014

Jag tror jag har pratat med över 400 personer idag :-)))
Lycka!!
Alla känns så snälla och så engagerade och så löpvänliga, att jag blir helt varm i hjärtat!!
Även om rösten är hes och ögonen fulla av grus så är hela jag glad.

Glad för att solen skiner, för att Casey hjälper mig när jag skulle på provtagning, glad för att jag fick sällskap dit (det är verkligen otäckt att åka in på Sahlgrenska området). Glad för att en av modellerna i boken fick goda besked vid sitt återbesök, glad för att Anna skötte utlänningen som värsta superproffset, glad för alla varmar kramar jag fått och alla fina leenden, glad för alla mail jag fått efter artikeln i Aftonbladet igår. (där jag slapp vara skallig :-)))) hahaha :-))) kände mig riktigt fin :-)) men som jag inte hunnit besvara ännu.

Och i morgon är det lopp, helt overkligt att vi äntligen är här. Att vi har gjort detta själva, jag och Anna. Jag är så stolt över att nästan 800 personer skall springa ett lopp som vi har gjort. Att så många nya löpare skall springa vårt lopp, som sitt första :-))
Jag är stolt som en hönsmamma.

Men nu är det sängen, klockan 06.15 skall jag träffa Anna på kontoret för att packa bilarna och sedan markera banan. Såååå spännande.
Sov gott alla där ute!!

Gårdagens Aftonbladet!!! :-)) Som sagt, kändes väldigt skönt att få vara lite hårig och glad på bild i tidningen 🙂 Lite frisk liksom!

17 september, 2014

Efter många turer, stress och oklara besked så har jag ääääääääntligen fått veta att boken och jag kommer att finnas på Bokmässan mellan den 26 – 29 september.
Jag är så in-i-hjärtat glad!!!!!!!

Så om du tänker hänga på Bokmässan så bara måste du komma förbi mig, när jag hänger i Lavas monter. Den skall tydligen ligga jätte centralt!

Montern heter B02:40 Kom bara kom :-)))

Detta är så stor, alltså såååå stort.
Jag kommer att finnas där om någon vill köpa böcker, prata eller bara för att säga hej.
Ett litet glas bubbel i solnedgången, blev jag bjuden på idag, för att att mini-fira. Det kommer att bli mycket mer firande, jag lovar.
Och så måste vi planera release party !!!!:-))

Såååååå glad!! (skall bara fixa de där proverna till återbesöket, tack Annica :-)) så kan jag andas igen).

16 september, 2014

Hur många känslor kan man känna?
Skräckblandad förtjusning, över stimmet jag befinner mig i. Helt slutkörd, av alla saker som skall klaffa till på lördag.
Förväntans full,  över allt roligt som kommer att ske. Bubblig av lycka, över alla fantastiska människor omkring mig.
Livrädd, för att jag skall missa något. Längtan, efter alla de som jag lärt känna här på bloggen, och som jag kommer att träffa för första gången i helgen.  Glad för alla kramar jag får. Trött så jag nästan går sönder. Pirrig i hela magen när någon dyker upp.
Och så klart ledsen, för att jag skall på återbesök nästa vecka och måste ta prover till dess. Ledsen för att cancer-demoner och återfalls tankar börjar nästla sig in i min hjärna.
Kan inte någon hålla sina händer runt mitt huvud så att inga dumma tankar tar sig in. För jag klarar det inte själv. Mina händer känns för små. Är det inte konstigt?

Att så många känslor får plats i en enda människa

Men mest av allt känner jag LYCKA :-))))))))
Och bubbligt skratt och jag sjunger i bilen. Anna sa att jag aldrig gjort det på hela det här året. Det är inte vackert, men det är så häftigt :-)))

Och så dök fotografen Thomas Johansson upp i studion och tog sååååå fina bilder.  Köper du Aftonbladet på torsdag så får du se! Tack Thomas, för en kul fotostund!!!
Åh så klart var ju min hovfotograf Casey med, så att jag fick en bild på bilden. Tack sötaste!!!!