31 augusti, 2014

Jag tror att lördagens hemma kväll, var första gången som jag njöt av att hänga med mig själv, alldeles själv.
Jag blir nästan lite orolig att jag trivdes. För vem vill vara ensam?
Men att självvalt ”vara ensam” är ju grymt :-))
Fast känslan av o-vald ensam finns färskt i minnet, så jag har lite svårt att njuta 100%.
Men ändå rätt skön känsla.

Fredagen bestod av reklam fotografering och lopp-planering och kvällen avslutades som servitris :-))
Att jobba med välgörenhet gör att man får jobba dubbelt så mycket på kvällar och helger. Så kl 16.00 drog jag på mig förklädet och bar tallrikar. Respekt till alla servitriser. Och vi hade kul, Casey och Anna var också med.
Men hela dagen igår och idag har jag varit fotograf, bland annat en möhippa :-)) åh det är kul som f-n :-)) sorry!
Löpning och lite yoga uppväger allt sittande.
Glömde jag säga att jag också haft på mig författar-kavajen den här helgen.
För nu är det nära nära att boken är klar!! I morgon skall Alexandra från förlaget ringa mig och vi skall prata marknadsföring. Sååååå spännande.

#ärjagfortfarandevacker #fightcancerandrun #fotografcecilia #servitrissombarakanbäratretallrikaritaget

Mixa Broccoli, spenatblad, lite ingefära och avacado, med Brämhults Apelsinjuice (eller egen hemma juicad). Sååå himla gott. Rör i lite Hampa-pulver och du har fått i dig protein som också mättar gott!!!

28 augusti, 2014

Helt galet roligt och vi är sååååå glada att så många vill springa med oss.
Så som vi har kämpat det här året för att få ihop loppet. Alla turer skulle kunna bli en löpar-såp-opera :-)))
Men jag fattar mig kort, loppet skall genomföras och eventuella hemligheter kommer att avslöjas senare :-))
Så spännande är det inte ju inte heller :-))

Så idag har vi haft vår första löpgrupp uppe i Näckrosparken.
Tyvärr kan jag inte ladda in några bilder så jag visar i morgon hur kul vi hade. En liten glad skara på 8 personer.
Vill du vara med så samlas vi på Götaplatsen på måndag kl 18.00 – varmt välkommen !!!
Läs gärna mer på loppets hemsidan på söndag!!

Men bara för att vi nått 500 anmälningar så är DU också välkommen! The more the merrier!

Kram och go natt !!

20 augusti, 2014

..är det ni vet, lite tungt. Men ändå inte. Ni vet när man ser alla små detaljer.

Och i mitt fall är det ju cancer-detaljer.
Saker som inte är som vanligt. Och jag önskar så att någon sagt, att den där jävla cancern sitter kvar, fast den är borta. I huvudet, i själen och i minnet.

Vissa dagar bryr jag mig inte det minsta, om ärr och dålig simultankapacitet. om kroppsdelar som inte gör som vanligt.
Men vissa dagar kan man inte ignorera det. Alla saker som blivit sämre.
Jag vet ju att ju längre tiden går, desto mer sällan händer dessa depp-stop.
Men jag tror det händer när jag är lite trött och sliten. Och så är det ju med oss alla. Är man trött och hungrig så blir man ju mer känslig och gnällig.
Men då mitt i det ögonblicket, så blir jag ännu mer förbannad eller ledsen, för jag vet ju att jag inte orkar lika mycket som innan. Och att tröttheten beror på cancern (indirekt).

Men så pratade jag med en nära vän idag. Och då började jag gråta. Men han hängde kvar i telefonen. Och jag fick gråta klart och sedan fick jag en kärleks förklaring.
-Nej inte kärlek, kärlek. Utan mer snälla ord som inte tog slut. Om att jag är bra som jag är och att ingen ser det jag ser. Och allt annat fint (om min frisyr bland annat :-))) vilket alltid gör mig på bra humör för min frisyr är ju helt galen och lever sitt egna liv) som finns i mitt liv. Så till slut var tårarna borta och solen sken igen.
Det behövs inte mycket för att få en ex-cacnrig på fall.
Men jag tror att ibland, så behövs det inte så mycket för att bli glad igen. Små saker som påminner om hur fantastiskt livet är.
Och allt det där vet vi ju. Men när den mörka känslan blir övermäktig så behöver man någon som lockar fram en. Som ger lite kärlek och lite kramar så att man blir stark igen, eller hur?

Och så fick jag helt oväntat följa med på ett yoga pass med Maria Cerboni. Strålande som en sol och glad. Och så in-i-bängen starkt!!! Jag tänker på en söt tiger unge när jag ser henne, men att man inte skall miss ta hennes söta uppsyn och soliga leende, för där inne bor det en tigerhon, med oanade krafter :-)). Maria driver Corpio.se om alla människors rätt att få trivas och acceptera sin egna kropp (helt rätt tjej attä hänga med för mig med andra ord :-)) Alltså hur grymt som helst. Och sååå jobbigt pass :-)))

Mitt på trottoaren gjorde vi lite moves :-)))

My gåååd :-)) Men kul hade vi!! man har det med Maria 🙂 kram finaste!!

19 augusti, 2014

När Göteborgs Posten frågade mig första gången om vad mitt motto var, svarade jag efter en stunds funderingar; fuck cancer and run.
Det var någon gång mellan andra och tredje cellgifts behandlingen och jag var fan arg. Arg och förorättad.
Att jag fått cancer.
Min känsla var jävla helvetes jävla cancer-helvete.
Men det förstod jag ju, att så där arg kunde jag ju inte låta.
Och det kändes kanske inte så jätte begåvat att uttrycka sig på det viset.
Men fuck cancer and run, det sa något mer. För oss svenskar skall jag tillägga.
För det inkluderade ilskan jag kände, men på ett något mer distanserat sätt.
För fuck betyder ju snarare helvete, än knulla på svenska.
Och jag hade hört uttrycket från mina amerikanska vänner. Och ”and run” för att jag springer.
Och att säga det på engelska gjorde svordomen något mildare (i svenska öron) och även mina utländska vänner skulle förstå vad jag menade.

När jag såg ”fuck cancer and run” i tryck, några dagar senare kändes det rätt.
Så rätt att jag köpte stryka-på-bokstäver på Panduro och sprang Sylvetersloppet 1012 med dem på ryggen.
Eftersom det gav en helt ny känsla i min löpning så tryckte jag upp träningströjor som jag säljer  (sålde) på webben.

Och så kom Anna in i bilden och vi började planer stordåd :-))) Att vi skulle skapa ett lopp där alla kunde springa.
Och om alla kunde känna samma ilska som jag kände hösten 2012, skulle alla klara av att springa 10 km.

Överskottet skulle gå till Cancerfonden.

Men sedan var det inte lika enkelt längre.
För välgörenhets-branchen är inte så där mysig som jag trodde.
För jag hade någonstans inbillat mig att det var som en stor familj man välkomnades in i. Att vi var människor med liknande visioner som kunde mötas, för att sträva mot samma mål.
Att man blev polare och tjenixen med andra som jobbade för samma sak; Att på alla sätt utrota cancern eller iallafall försöka göra tillvaron drägligare för de som drabbats

Men så var det inte.  För de välgörenhets organisationerna som finns, ser inte med blida ögon på uppstickare.
För det där med att man hjälps åt, stämmer ju till viss del.
Men den bistra verkligheten är kanske också, att man delar på pengarna.
Så ju fler aktörer desto mindre pengar till var och en.
Jag håller inte riktigt med om det, men det är den enda rimliga förklaringen jag fått från insidan.

Så orden jag sa, den där mörka höst dagen 2012.
Fick jag inte längre säga. För det var någon som tagit patent, på min svordom. På min känsla….

Och jag vet ju allt det där om varumärke och PRV.
Men jag hade nog trott att det skulle vara en vänligare stämning och högre i tak, mellan de olika organisationerna inom Cancer-Branschen.

Så därför var vi tvungna att ta bort FUCK för att inte riskera en stämning.
Så vi började kallade oss F (som fuck, som fan, som förbannat och som fight) tills vi fick okej från PRV. Och det fick vi i fredags!!!!!!!

Så nu heter vi FIGHT CANCER AND RUN

Och jag är så nöjd och så lugn och så glad. För nu är det ingen som kan hota med att stämma mig :-)))
Life is good !!!

Armbanden finns snart att köpa i webb-shopen. Visst e de fina :-))) Som en fantastisk påminnelse om att vi tillsammans bekämpar den värsta av sjukdomar, men också en påminnelse för den som bär armbandet. Att motion och träning är lika viktigt i kampen.

14 augusti, 2014

Det närmar sig med storm steg. Boken ”Är jag fortfarande vacker”
Och nu har jag fått se hur layouten skall se ut. Och det blir så bra.
Och all oro ha släppt. Och den nya lektören har tagit beslut som jag gillar och det har gjort mig än lugnare.
Nu är jag så stolt över vår insats och över vad som står och vad alla säger och hur alla ser ut.
För när hela projektet blir paketerat på det snyggaste sättet, så blir man ju stolt, så klart.

Och stolt vill jag vara. För det är faktiskt något unikt vi åstadkommit. Den här boken ”Är jag fortfarande vacker”
Alla fina, modiga, stolta kvinnor som visar hur det ser ut när man hamnat lite på livets cancer-baksida, men tar sig fram med en massa djävlar anamma.
Jag är så stolt så hjärtat dunkar hårt :-))

Nu är det bara tacksidan som skall skrivas.
Så är det någon som vill vara med där, går det bra att köpa sig en plats.
Är man med och bidrar får man vara med på tack-sidan!
Jag skojar inte. Från 500:- och uppåt kan man bidra.
Och då får man ett signerat exemplar av boken. (den kostar egentligen 200:- men man bidrar till framställningen också).
Från 2 000:- får man vara med på ”tack till……” sidan.
Antingen med sitt namn eller företag.
Sedan är nästa 10 000:- och därefter 25 000:- men då ingår ju så klart lite mer goa grejer.
Så vill du vara med och göra skillnad, hör av dig nu!!!
Release fest blir det i oktober och vi hänger så klart i en monter på Bokmässan också :-))

#ärjagfortfarandevacker

Vet inte varför jag ser så bestämd ut :-))) Men det var ganska coolt med schal, när man har hår vill säga.

Förra veckan spelade Am och Nick in en liten film om mig. Och de har de roligaste av idéer och jag litar helt och hållet på dem. Men jag blev filmad med en scarfs, för att fokus inte skulle ligga på min (tant) frisyr. Och för att det inte skall vara uppenbart när vi spelade in det. Om jag är skallig eller inte, typ :-)) Och jag som älskar att klä ut mig behövde ingen närmare övertalning. Så nu väntar jag med spänning på resultatet :-)))

11 augusti, 2014

Den här helgen innehöll lite av allt :-))
Grym träning med Titti, Löpning med Jörgen, Middag med Casey, farsan kom hem från Norge. Nick och jag på Way Out West (thank you Americk for letting me be you :-))) sprang rakt i famnen på Alexander Skarsgård (myyy gåååd sååååå het) på WOW dag nr 3. Fick bekräftat att blondiner har roligare med Christine som för kvällen var brunetts, fast vi hade jätte kul!!! Fick otippat goda kanelbullar från RR,  lugn löpning med syster-yster på cykel till Mölndal och brutal-jogg hela vägen hem (16 km totalt), och så 20 timmar som författare :-))

Det var min helg och jag trivs som fisken i vattnet :-))
Det enda som jag missade var Outcast i fredags. För efter löpturen i Skatås så åt jag middag med Casey och tänkte att jag går hem och power-nappar en stund innan konserten. En kvart ni vet. Klockan var bra 21.40 när jag skiljdes från Casey så jag tänkte att jag vilar för att orka hela kvällen. Not so smart!!! Jag vaknar upp kl. 03.45 med party-stassen på :-))

Men med facit i handen så var nog det smart, jag hade aldrig orkat annars :-))
Så nu blev det en galet rolig helg men ändå inget sölande (drack lite mellan öl för att känna party-känslan men ändå vara i träningsform dagen efter :-)))
Och det var jag faktiskt, men nu måste jag nog sova.

Och boken, jag säger bara boken. Den blir såååå fin. Eftersom det är 23 berättelser med så blir det en fantastisk blandning och olika vinklar.
Jag har fått en ny lektör som jag fattade 100% tycke för, efter att vi bonadat med lite cancer-humor (den kan vara svart, rå och jävligt rolig :-)))
Så nu känns det så bra. Att jag kan lita på att det blir trovärdigt, vackert och gripande och informativt. Så att alla ni friska förstår vad det är vi går igenom. På riktigt liksom.
Det skall bli så kul att få presentera den för er snart. I oktober blir det stor fest.
Jag har ju lovat fest innan. Jag vet. Men den här gången blir det av, på riktigt jag lovar.
Och kanske hittar projektet nya vackra vägar att gå på och tillsammans med någon. Håll tummarna för att vi får lite hjälp.
Nu måste jag verkligen sova.
Men för er som det är måndag morgon för; kör hårt det här blir en grymt bra vecka, eller hur? :-)))

Kramar i massor till er alla som finns där ute!!

Alltså man fuskar inte när Titti håller i kameran :-))) Så grymt vi körde. Knäböj och tunga vikter, snart så :-)))

Jag tyckte ändå att jag fått till mina poser. Men när man ser Christine så förstår man att man har en bit kvar. Åh jag vet att man inte skall jämföra, förlåt alla yogisar. Men jag vill ju bli lite mer bendy :-)))

Så jag garvade :-))) Tack frö ditt tålamod sötaste !!

En vända i VIP och presscentrat. Nick var ett superbt sällskap men sååååå kul att springa på en ofrivillig brunett så där :-)))

Så bra musik !!!!! Minns inte vad soul-killen hette (för den hette något med död och det tycker jag är ett ganska märkligt namn… men grym var han helt klart!!!

Hemma efter en låååååång runda i Mölndal nu i kväll. Jag tänkte lite Forest Gump :-)) Var nere på 5:17 tempo (fläckvis bara :-))) Notera mitt schnygga pannband :-)))

Vi är eniga!! Blonds have more fun. Och korthårig brunett har tråkigast av alla :-))) Men man har inte roligare än man gör sig :-))

Middag med finaste Casey på Bon!

Casey going strong :-))

Jag har ett PRESSBAND, tack Am för att jag fick vara du för en helg. Sååååå spännande!!

Känner mig inte som smartaste fotografen i stan, när jag ser den här bilden. Men jag har hittat en app som gör att man kan ta självutlösande bilder på iPhonen. Men ibland är man ju inte tillräckligt snabb :-))

Så här skulle det ju se ut!! Jag fick åka med Jörgen till Skatås för att springa (åh som han sprungit i sommar, vilken jädra speed) på hans fina fina vespa. Här kör vi lite heja heja heja ramsor. (detta är exakt 2 timmar och 35 minuter innan min power-nap :-))