Grattis Nina & Co.

Och så var då äntligen 🙂 Less is More tävlingen avgjord!!

Tada… Och vinnarna är;

Nina Carlsson
Elisa Onkamo
Anna Mineni
Christel Hägglund

Ni kommer att få världens bästa hårprodukter hemskickade från Less is More.
Jag hoppas att ni blir lika nöjda som jag. För jag är såååå super nöjd och känner mig ren och fräsch och naturlig. Fast ändå lite cool.
Eller kanske inte cool-cool. Men cool att jag inte förorenar miljön eller utsätter mig för onödiga gifter. Miljö-cool med andra ord :-))

nina less is more_1950

Sötaste Nina var en av vinnarna och kom förbi studion för att få sin goodie-bag. Grattis!

 

Ses vi på Göteborgsminglet?

Den 16 september kommer vi att finnas på Göteborgsminglet, läs gärna mer här.
Och ni alla är välkomna att hänga på.
För inte bara kan du göra grymma bekantskaper, du kan också lära dig att mingla. Som ett proffs :-))
Det är super trevliga Janne Lindblom och Anneli Egelstam som bjuder in oss!!

Vi kommer att mingla och prata om loppet och förhoppningsvis sälja en tröja eller två, eller kanske ett armband 🙂
Det är inget uppträdande utan man … minglar…. klassisk mingling, låter helt underbart :-))
Eller jätte farligt. Beror lite på vilket humör man är på, om man är helt nykter eller lite salongsglad. Om man får dölja sig bakom en kamera eller inte. Om man är speedad och nykär eller bara trött 🙂
Men nu skall våra skills sättas på prov, så kom och mingla med oss!!!

Spana in våra nya armband, vill du ha ett så beställ gärna i shopen. Finns i massor av fina färger. Eller klassiskt grått.
Och självklart är det portofria :-))

dam gråa armband_1285 color armband_1279 grått armband_1282

 

Vilken vecka det blev :-)))

Vilken underbar vecka :-))))
När jag pratade med min pappa, på väg ut på en middag.
Så säger han.-Nu låter du nästan som vanligt.
Och jag kunde höra att han andades ut. Min farsgubbe som oroat sig utan att visa det för mycket.
Mina fina pappa.
Och även om jag kan blir så där super irriterad, som man kan bli på sina föräldrar, för att de känner en så väl och säger sanningen innan man ens inser den själv. Så har han ju rätt, för det mesta :-)))
Och när han ber mig att ta det lite lugnt, ”för det hörs att du är lite stressad” så vet jag ju att han bryr sig, men just där och då.
Vill man ju inte höra om sina tillkortakommanden :-))))
Men att höra honom säga de där orden, det kändes skönt; ”nu låter du som vanligt! I love you dad!!

Vilken vecka det blev, vilka möten och vilka människor jag sprungit rak in i famnen på. Vilken värme och vilken energi.
Och känslan av att vara en bit på väg. Att kunna tänka på vissa saker, utan att det klumpar sig i magen.
Att kunna tänka och känna att man är rätt okej, lite ”good enough” fast man inte är som innan, är grymt.

Men det finns en ner-sida, för när pelaren (den om jobbiga tankar som snurrar i huvudet) sjunker, så vaknar ju andra oroshärdar.
Som återbesöket som skall göras den 24 september.  Jag vill inte!!!!!
För det gör mig sååå orolig. Fast jag vet att jag inte skall oroa mig i onödan.
Men så berättar vackra själar  som jag känner och bryr mig om så mycket, att de fått tillbaka sin cancer och mina tankar drar iväg åt helt fel håll. Och jag känner mig genast mindre odödlig.
Och jag blir stressad inuti. Och jag som yogat VARJE morgon i 2-3 månader. Nu har inte ro att sitta ner.
Det är väl precis just då man borde omfamna sin yoga matta och bara andas.
Men för mig blir det motsatt effekt.
Istället dricker jag lite för mycket vin när det bjuds och tänker att det dövar oron. Och med rusiga tankar känner man inte trycket över bröstet lika hårt.

MEN förutom återbesöks ångest så är jag i fin form :-)) I väldigt fin form :-))
Gymet, löpningen blandat med goda gröna drinkar i mixern gör att jag känner mig stark som en häst.
Det syns kanske inte på mig utan på ännu, men när jag skulle hjälpa syrran att flytta in i hennes lägenhet så kände jag att jag var hade kraft och styrka som jag inte känt på två år.
SÅÅÅÅ JÄDRA HÄFTIGT!!!!!

Och så var jag på bok release. Och fick se hur det går till. Väldigt spännande måste jag säga. Det var Annika Mayer som skrivit boken ”Stå inte för nära kanten”. Jag har inte hunnit öppna den ännu, men den ser väldigt snygg ut.
Hon hade sitt relase party på Vink, på andra Långgatan.
Eller jag vet ärligen inte om det var ett party-party. Och det kanske inte var tanken :-))
Det var mer försäljning, där hon signerade och sålde sina böcker.
Och 100 människor (imponerande) stod i kö. Men det var proffsigt och trevligt och massor av människor.
Och jag kan bara säga grattis till en fin bok och en super proffsig release.

Men jag vill hellre ha lite mer party-feeling.
För vi har ju verkligen något att fira. Så vi måste ha mycket skön musik och jag vill presentera mina modeller.
Jag vill ha utrymme, så att jag kan får krama alla sköna människor som varit med i projektet, jag vill att mina modeller skall få prata med varandra och jag vill ha mycket mer vin i glasen och massor av härliga snittar att mumsa på.

Och det skall vara barhäng och bardans och det skall vara så kul :-))))
Så nu gäller det att hitta ett ställe att vara på.

release_1952

Med Magnus och Janne och så vackraste Maj. Min fina vän och en av modellerna i boken gled vi runt med var sitt glas vin i handen och minglade. För två författar-wannebe som vi, så var det helt underbart att få vara där :-)))

fight banner_1970

Åh så hade vi möte med super trevliga Bo-Stefan på Jubileumsklinikens Cancerfond. Vi vill ju veta allt. Även om jag inte förstår forskning så vill jag veta hard-core fakta. Hur mycket nytta gör de? Klart de gör nytta, men jag vill höra själv av chefen liksom 🙂 Han e grym Bo-Stefan och jag vet att de också forskar mycket kring om hur man skall ge cellgifter och behandlingar utan att förstöra livskvaliten för mycket. Något som ligger mig varmt om hjärtat.

 

 

Åh nu är boken med i Allas Tidning

Det blev så fint, reportaget i Allas Veckotidning. Och fina bilder. Tack Magnus från Magnumpress.
Och att de skriver om allt det där, som är så jobbigt och tar upp frågor som ter sig små och enkla men är JÄTTE STORA och jobbiga när man är mitt i det. Men också om energin och alla kraft vi har :-))
Och så är min psykolog med!!
Min favorit Maria.
Hon är så bra, och snäll och klok och vacker och levnads glad och förstående och dessutom skit rolig :-))
Jag hade inte varit där jag är idag, om jag inte träffat henne. Visserligen känns det som det är en bit kvar innan jag är hemma.
Men väldigt, väldigt mycket bättre är det nu.

Och så är några av mina modeller med i boken. Mina fina, fina tjejer.
Jag är så stolt över dem. Så ut med er nu och köp tidningen Allas så det slår försäljningsrekord 🙂
Och så har jag pratat med Alexandra, från Lava. Vilken energi. Vilken kvinna. Så häftig och snabb i tanken.
Det kommer att bli bra det här. Så bra. Lava i mitt hjärta!!
Jonas och jag skall bara hämta andan, sedan är vi på det igen, eller hur Jonas?  :-))

Så nu skall jag lägga mig på sängen och läsa Allas reportage om mig och ha en egen liten star-struck-stund med mig själv, undrar om jag får läsa högt för Casey :-))
Hon var också med på en bild. Jätte söt. Annars läser jag högt för mig själv :-))

allas2-4

Ett helt uppslag :-))) och det är boken helt klart värd.

allas-4

Göteborg Running Club i mitt hjärta!

Kan man nå det omtalade runners-high innan man ens gjort färdigt uppvärmningen?
-Nej säger kanske du.
-Jo, säger jag. För med GRC  är löpningen så kul att man hamnar där innan det ens startat.  Johan och Samir har nu utökat sin klan och alla ledarna är lika glada, lika entusiasmerande och lika heja-på-iga som ursprungs trion. Och deras sätt att vara, smittar snabbt av sig, idag var vi över 170 !!! glada löpare.
Och det är skipping, och tripping och höga knän. Allt känns genomtänkt och Johan är grym på att visa teknik. Efter uppvärmningen springer man en bana med olika stationer på.  Allt för få den sommarlovs lata kroppen att transformera sig till en spänstig löpare.
Men det gör inget om man har en dålig dag eller är lite astma flåsig, eller cellgifts-trött eller bara otränad, eller… grym elit.
För man kör i sitt tempo, men ändå ihop. Man måste vara med en gång, för att förstå vad jag menar :-))
Och jag är nästan alltid sist i alla övningar, fast jag springer och hoppar mitt snabbaste. men det gör inget, för det här är löp-träning när den är som bäst. och tuffast. (jo, för det är så där skönt-ont :-))
Och idag fick jag berätta lite om loppet och varför jag tycker det är så viktigt med träning. Och speciellt löpning. Ni som läser bloggen vet ju varför :-))
Så häng gärna med nästa vecka. Tisdag kl 18.00 i slottskogen. Spana in deras hemsida här!
O
ch om det är några nya läsare, glöm inte av er att anmäla er till loppet här!!

GRC_1946

Johan med vår flyer som jag delade ut!!

Peruk jakt igen!

Förra veckan följde jag med Christine för att få fason på sin peruk och för att hitta en till. Och ni som har följt min kamp i peruk frågan, vet ju hur svårt det kan vara.
Och jag får många mail och ibland telefonsamtal från andra kvinnor i samma situation. Och jag hjälper gärna till.
Vi måste hjälpa varandra.
Och so far är ju Rapunzel of Sweden mina bästa perukvänner :-)) Så jag tog med Christine till Patrik på Rapunzel här i Göteborg.
Tyvärr är många av deras peruker rest noterade, men jag tycker att de har klart bäst peruker. Patrik kan du nå på patrik@rapunzelofsweden.se

Vi har ju tur här i Västra Götalands Län som får hela 7 000:- att spendera på peruker. Men alla är inte så lyckligt lottade. Fruktansvärt att en sådan enkel sak skall vara så orättvis i ett land som Sverige.
Jag vill faktiskt gör skillnad där.
Och jag skulle gärna vilja komma i kontakt med någon som bor i något län, där man inte får en enda krona i ersättning.
Är det någon som läser bloggen, eller som känner någon, som inte fått ersättning, men som skulle vilja ha en peruk, så skulle jag som sagt vilja komma i kontakt med den eller de personerna.

Maila mig på cecilia@fcancerandrun.com

Och så skulle jag vilja höra vad ni tjejer som inte använder er peruk/er längre, vad ni gör med dem?

Och ni som har hår på huvudet. Även om det är för tunt, för platt, för krulligt för fett för….. ja ni hör ju själva.
Var glada att ni har hår!!!
Och jag är glad att jag fått mitt tillbaka. Även om det fortfarande är svårt att förstå att jag ser helt annorlunda ut nu, så är det ändå något positivt.
För jag får köra händerna genom håret. Jag fryser inte om huvudet. Jag kan trycka in det bakom öronen och min begynnande hockey frilla börjar klia mig lite gott i nacken :-))))

wig_1150

Patrik är tålmodig och tar sig tid!! Och han är expert på Rapunzels peruker!

wig_1155

Så här diskret får man prova peruker i det innersta rummet. Väldigt fräscht och väldigt diskret :-)))

wig_1151 wig_1154 wig_hel-1153 IMG_1158

En lugn helg

Jag tror att lördagens hemma kväll, var första gången som jag njöt av att hänga med mig själv, alldeles själv.
Jag blir nästan lite orolig att jag trivdes. För vem vill vara ensam?
Men att självvalt ”vara ensam” är ju grymt :-))
Fast känslan av o-vald ensam finns färskt i minnet, så jag har lite svårt att njuta 100%.
Men ändå rätt skön känsla.

Fredagen bestod av reklam fotografering och lopp-planering och kvällen avslutades som servitris :-))
Att jobba med välgörenhet gör att man får jobba dubbelt så mycket på kvällar och helger. Så kl 16.00 drog jag på mig förklädet och bar tallrikar. Respekt till alla servitriser. Och vi hade kul, Casey och Anna var också med.
Men hela dagen igår och idag har jag varit fotograf, bland annat en möhippa :-)) åh det är kul som f-n :-)) sorry!
Löpning och lite yoga uppväger allt sittande.
Glömde jag säga att jag också haft på mig författar-kavajen den här helgen.
För nu är det nära nära att boken är klar!! I morgon skall Alexandra från förlaget ringa mig och vi skall prata marknadsföring. Sååååå spännande.

#ärjagfortfarandevacker #fightcancerandrun #fotografcecilia #servitrissombarakanbäratretallrikaritaget

mix-3

Mixa Broccoli, spenatblad, lite ingefära och avacado, med Brämhults Apelsinjuice (eller egen hemma juicad). Sååå himla gott. Rör i lite Hampa-pulver och du har fått i dig protein som också mättar gott!!!

 

Nu är vi över 500 löpare!!!!

Helt galet roligt och vi är sååååå glada att så många vill springa med oss.
Så som vi har kämpat det här året för att få ihop loppet. Alla turer skulle kunna bli en löpar-såp-opera :-)))
Men jag fattar mig kort, loppet skall genomföras och eventuella hemligheter kommer att avslöjas senare :-))
Så spännande är det inte ju inte heller :-))

Så idag har vi haft vår första löpgrupp uppe i Näckrosparken.
Tyvärr kan jag inte ladda in några bilder så jag visar i morgon hur kul vi hade. En liten glad skara på 8 personer.
Vill du vara med så samlas vi på Götaplatsen på måndag kl 18.00 – varmt välkommen !!!
Läs gärna mer på loppets hemsidan på söndag!!

Men bara för att vi nått 500 anmälningar så är DU också välkommen! The more the merrier!

Kram och go natt !!

 

Åh så var det som att det vände

En fantastisk helg i Paris med sötaste Casey, som vill läsa franska på Sorbonne.
Med härlig mat, fantastiskt vin och underbart sällskap.
Men ändå var det lite som att det där tunga täcket inte drog bort.
Christine skulle beskriva det som att vattenormarna med sten i magen ville dränka mig  (lite hinduisk story på mitt vis, om dystra tankars kraft, och hur man måste streta emot :-))
Men det ju så lång tid…..

Och jag är ju så otålig. Men så idag, vid fem på eftermiddagen, var det som att det tunga täcket bara var borta och jag Kände mig glad. Så där bubblig glad, inifrån :-)))

Och jag vet inte om det var för att jag somnade kl. 21 igår kväll och var utvilad när jag vaknade kl 06.00, eller för att jag och Anna hade en super kul dag ute på Hills golfklubb med våra vänner från Fond & Finans. Eller för den spontana applåden, och alla leenden, som jag fick när jag berättade om vårt arbete och varför vi gör det och vad jag varit med om.
Eller för att solen sken på våra näsor där vi stod på hål nr 1, eller för att golfspelarna köpte våra tröjor?
Eller för att jag och Casey drack världens, typ äckligaste, men nyttigaste smoothie-juice när jag kom hem, för att övervinna förkylningen?
Eller för att jag fick ett så gulligt sms från någon jag gillar väldigt mycket? Eller för att vi har över 500 löpare till loppet den 20 september och fler är på väg in :-))))

Jag vet faktiskt inte, och egentligen är det kanske inte så viktigt, vad det var som gjorde att den där sköna känslan av att ha lite kontroll över sitt liv och den där känslan av lite overklig oövervinneliga svepte in över mitt liv.
För jag är bara glad att den kom!!!!!

Life is back, gåååd dämn it´s back!!!

 

 

 

 

 

Livet e fan skönt men ibland…

..är det ni vet, lite tungt. Men ändå inte. Ni vet när man ser alla små detaljer.

Och i mitt fall är det ju cancer-detaljer.
Saker som inte är som vanligt. Och jag önskar så att någon sagt, att den där jävla cancern sitter kvar, fast den är borta. I huvudet, i själen och i minnet.

Vissa dagar bryr jag mig inte det minsta, om ärr och dålig simultankapacitet. om kroppsdelar som inte gör som vanligt.
Men vissa dagar kan man inte ignorera det. Alla saker som blivit sämre.
Jag vet ju att ju längre tiden går, desto mer sällan händer dessa depp-stop.
Men jag tror det händer när jag är lite trött och sliten. Och så är det ju med oss alla. Är man trött och hungrig så blir man ju mer känslig och gnällig.
Men då mitt i det ögonblicket, så blir jag ännu mer förbannad eller ledsen, för jag vet ju att jag inte orkar lika mycket som innan. Och att tröttheten beror på cancern (indirekt).

Men så pratade jag med en nära vän idag. Och då började jag gråta. Men han hängde kvar i telefonen. Och jag fick gråta klart och sedan fick jag en kärleks förklaring.
-Nej inte kärlek, kärlek. Utan mer snälla ord som inte tog slut. Om att jag är bra som jag är och att ingen ser det jag ser. Och allt annat fint (om min frisyr bland annat :-))) vilket alltid gör mig på bra humör för min frisyr är ju helt galen och lever sitt egna liv) som finns i mitt liv. Så till slut var tårarna borta och solen sken igen.
Det behövs inte mycket för att få en ex-cacnrig på fall.
Men jag tror att ibland, så behövs det inte så mycket för att bli glad igen. Små saker som påminner om hur fantastiskt livet är.
Och allt det där vet vi ju. Men när den mörka känslan blir övermäktig så behöver man någon som lockar fram en. Som ger lite kärlek och lite kramar så att man blir stark igen, eller hur?

Och så fick jag helt oväntat följa med på ett yoga pass med Maria Cerboni. Strålande som en sol och glad. Och så in-i-bängen starkt!!! Jag tänker på en söt tiger unge när jag ser henne, men att man inte skall miss ta hennes söta uppsyn och soliga leende, för där inne bor det en tigerhon, med oanade krafter :-)). Maria driver Corpio.se om alla människors rätt att få trivas och acceptera sin egna kropp (helt rätt tjej attä hänga med för mig med andra ord :-)) Alltså hur grymt som helst. Och sååå jobbigt pass :-)))

bild yoga maria

Mitt på trottoaren gjorde vi lite moves :-)))

bildyoga maria

My gåååd :-)) Men kul hade vi!! man har det med Maria 🙂 kram finaste!!