Äntligen har vi ett namn!!!

När Göteborgs Posten frågade mig första gången om vad mitt motto var, svarade jag efter en stunds funderingar; fuck cancer and run.
Det var någon gång mellan andra och tredje cellgifts behandlingen och jag var fan arg. Arg och förorättad.
Att jag fått cancer.
Min känsla var jävla helvetes jävla cancer-helvete.
Men det förstod jag ju, att så där arg kunde jag ju inte låta.
Och det kändes kanske inte så jätte begåvat att uttrycka sig på det viset.
Men fuck cancer and run, det sa något mer. För oss svenskar skall jag tillägga.
För det inkluderade ilskan jag kände, men på ett något mer distanserat sätt.
För fuck betyder ju snarare helvete, än knulla på svenska.
Och jag hade hört uttrycket från mina amerikanska vänner. Och ”and run” för att jag springer.
Och att säga det på engelska gjorde svordomen något mildare (i svenska öron) och även mina utländska vänner skulle förstå vad jag menade.

När jag såg ”fuck cancer and run” i tryck, några dagar senare kändes det rätt.
Så rätt att jag köpte stryka-på-bokstäver på Panduro och sprang Sylvetersloppet 1012 med dem på ryggen.
Eftersom det gav en helt ny känsla i min löpning så tryckte jag upp träningströjor som jag säljer  (sålde) på webben.

Och så kom Anna in i bilden och vi började planer stordåd :-))) Att vi skulle skapa ett lopp där alla kunde springa.
Och om alla kunde känna samma ilska som jag kände hösten 2012, skulle alla klara av att springa 10 km.

Överskottet skulle gå till Cancerfonden.

Men sedan var det inte lika enkelt längre.
För välgörenhets-branchen är inte så där mysig som jag trodde.
För jag hade någonstans inbillat mig att det var som en stor familj man välkomnades in i. Att vi var människor med liknande visioner som kunde mötas, för att sträva mot samma mål.
Att man blev polare och tjenixen med andra som jobbade för samma sak; Att på alla sätt utrota cancern eller iallafall försöka göra tillvaron drägligare för de som drabbats

Men så var det inte.  För de välgörenhets organisationerna som finns, ser inte med blida ögon på uppstickare.
För det där med att man hjälps åt, stämmer ju till viss del.
Men den bistra verkligheten är kanske också, att man delar på pengarna.
Så ju fler aktörer desto mindre pengar till var och en.
Jag håller inte riktigt med om det, men det är den enda rimliga förklaringen jag fått från insidan.

Så orden jag sa, den där mörka höst dagen 2012.
Fick jag inte längre säga. För det var någon som tagit patent, på min svordom. På min känsla….

Och jag vet ju allt det där om varumärke och PRV.
Men jag hade nog trott att det skulle vara en vänligare stämning och högre i tak, mellan de olika organisationerna inom Cancer-Branschen.

Så därför var vi tvungna att ta bort FUCK för att inte riskera en stämning.
Så vi började kallade oss F (som fuck, som fan, som förbannat och som fight) tills vi fick okej från PRV. Och det fick vi i fredags!!!!!!!

Så nu heter vi FIGHT CANCER AND RUN

Och jag är så nöjd och så lugn och så glad. För nu är det ingen som kan hota med att stämma mig :-)))
Life is good !!!

Armbanden finns snart att köpa i webb-shopen. Visst e de fina :-))) Som en fantastisk påminnelse om att vi tillsammans bekämpar den värsta av sjukdomar, men också en påminnelse för den som bär armbandet. Att motion och träning är lika viktigt i kampen.