Åh så var det som att det vände

En fantastisk helg i Paris med sötaste Casey, som vill läsa franska på Sorbonne.
Med härlig mat, fantastiskt vin och underbart sällskap.
Men ändå var det lite som att det där tunga täcket inte drog bort.
Christine skulle beskriva det som att vattenormarna med sten i magen ville dränka mig  (lite hinduisk story på mitt vis, om dystra tankars kraft, och hur man måste streta emot :-))
Men det ju så lång tid…..

Och jag är ju så otålig. Men så idag, vid fem på eftermiddagen, var det som att det tunga täcket bara var borta och jag Kände mig glad. Så där bubblig glad, inifrån :-)))

Och jag vet inte om det var för att jag somnade kl. 21 igår kväll och var utvilad när jag vaknade kl 06.00, eller för att jag och Anna hade en super kul dag ute på Hills golfklubb med våra vänner från Fond & Finans. Eller för den spontana applåden, och alla leenden, som jag fick när jag berättade om vårt arbete och varför vi gör det och vad jag varit med om.
Eller för att solen sken på våra näsor där vi stod på hål nr 1, eller för att golfspelarna köpte våra tröjor?
Eller för att jag och Casey drack världens, typ äckligaste, men nyttigaste smoothie-juice när jag kom hem, för att övervinna förkylningen?
Eller för att jag fick ett så gulligt sms från någon jag gillar väldigt mycket? Eller för att vi har över 500 löpare till loppet den 20 september och fler är på väg in :-))))

Jag vet faktiskt inte, och egentligen är det kanske inte så viktigt, vad det var som gjorde att den där sköna känslan av att ha lite kontroll över sitt liv och den där känslan av lite overklig oövervinneliga svepte in över mitt liv.
För jag är bara glad att den kom!!!!!

Life is back, gåååd dämn it´s back!!!